Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Mellan storstrejken och världskriget - Samverkan med andra organisationer; arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eningen väsentligen annan position än som tillkom övriga yrkesförbund.
»Under förhandlingarna uppkom», berättar Hj. v. Sydow,1 »emellertid fråga om
upprättande av ett samarbete efter vissa linjer icke allenast mellan
Verkstadsföreningen och Arbetsgivareföreningen utan även mellan vissa andra
arbetsgivareföreningar, nämligen Centrala Arbetsgivareförbundet, Sveriges
Redareförening, De Enskilda Järnvägarnas Arbetsgivareförening och De Svenska
Lantar-betsgivareföreningarnas Fullmäktige. Man beslöt anmoda dessa föreningar att
jämte Arbetsgivareföreningens och Verkstadsföreningens delegerade
sammanträda för behandling av ett av Arbetsgivareföreningens verkställande direktör
upprättat förslag till en konstant gemensam representation för alla föreningar.
På denna anmodan ingick ett bifallande svar från Centrala
Arbetsgivareförbundet, Redareföreningen och Svenska Lantarbetsgivareföreningens Fullmäktige,
varemot Enskilda Järnvägarnes Arbetsgivareförening avböjde förslaget–-
–––-. Den 28 juni 1910 sammanträdde de övriga fem
arbetsgivareföreningarnas representanter, och beslöto därvid att bilda ett för dessa
föreningar gemensamt förtroenderåd, i vilket föreningarna skulle vara
representerade i proportion till sin omfattning. Samtidigt antogos stadgar för
förtroenderådet, vilka sedermera bekräftades av föreningarnas styrelser. Enligt dessa
stadgar gavs rådet icke någon beslutande myndighet utan allenast en rådgivande.
Rådet hade till ändamål att främja arbetsgivareföreningarnas bästa och
tillvarataga deras intressen i förhållande till arbetarorganisationerna. Rådet skulle
därför noggrant följa allt, som kunde inverka på förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare. Å samtliga föreningars vägnar skulle rådet äga att i
lagstiftningsfrågor och dylika allmänna ärenden avgiva yttrande till offentlig myndighet.
Vidare skulle rådet verka för en planmässig organisation av arbetsgivarna inom
riket samt för upprättandet av en ordnad och planmässig statistik rörande
arbetslöner och arbetsförhållanden och dylikt. Ifall inom en arbetsgivarförening,
som tillhörde rådet, uppstått eller hotade att uppstå arbetskonflikt av
allvarligare beskaffenhet, hade rådet att på framställning av den arbetsgivarförening
saken rörde taga ärendet under omprövning och framställa förslag till de
åtgärder, som i anledning härav kunde påkallas från föreningens sida.»
Ehuru detta förtroenderåd knappast blev den samlande punkt, som man från
början avsett, skulle det genom sitt praktiska arbete avsevärt befordra de olika
organisationernas samverkan och gemensamma intressen. Huru det egentligen
kändes självfallet, att de svenska arbetsgivarne skulle samlas i en enda
organisation, därom vittna för övrigt mer än tillräckligt de ständigt återkommande
sammanslutningsprojekten. S. A. F. var numera i detta hänseende obetingat
den förmånligare ställda, men ehuru man där visade allt tänkbart intresse för
dessa projekt, skulle det ännu kräva lång tid, innan saken var mogen. Då dessa
1 Se Sveriges Verkstadsförening 1896—1926, s. 240.
—2727/0
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
