Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Mellan storstrejken och världskriget - Inre förhållanden under de lugna åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tände församling. Dock uteslöt denna maktsamling naturligtvis icke rivningar.
Av protokollen att döma ha sådana, vilket väl ock kunnat väntas, egentligen
yppats i förhållandet mellan yrkesförbunden och föreningen i dess helhet. Att icke
sådana motsatser av svårare art framträtt, vittnar väl främst om den klokhet
och takt, varmed ledningen skött sitt grannlaga värv, men också om den inom
alla arbetsgivarkretsar starkt ökade känslan av gemensamma intressen och
gemensamt ansvar.
Under dessa lugna år sökte man för övrigt såväl tillgodogöra sig vunna
erfarenheter med avseende, på föreningens organisation som med
uppmärksamhet följa framtidstecknen. Finansernas reglering efter storstrejken riktade
uppmärksamheten på de besvärligheter, som stadgarnas föreskrifter i §§ 9, mom. 2,
och 43 kunde medföra. Enligt det förra lagrummet var föreningen, när
uppsågning å garantiförbindelserna ägt rum, skyldig att, sa snart tillgångarna
med-gåvo, återgälda de av delägarne inbetalda medlen, mol: erhållande av nya
motsvarande förbindelser. Under en större kris kunde detta vålla en så långvarig
och tung belastning, att föreningens aktionskraft för avsevärd tid hämmades.
Därför föreslog styrelsen här ett tillägg, vilket bemyndigade stämman att för
varje tillfälle med majoritet besluta återbetalningsskyldighetens suspenderande.
Tillika fann man olämplig föreskriften i § 43, att utträdande delägare vore i
mån av föreningens tillgångar befogad återfå jämte ränta, vad han eventuellt
inbetalat å sin garantiförbindelse; sålunda föreslogs, att denna stipulation skulle
strykas. Genom stämmobeslut d. 15 maj och 30 juni 1913 blevo dessa
ändringsförslag antagna.
Huru föreningens ledning såg den närmaste framtidens utsikter, utvecklade
Hj. v. Sydow i ett föredrag, »Riktlinjer för Svenska Arbetsgifvareföreningens
verksamhet under gångna och kommande år», hållet pä allmänt diskussionsmöte
inom S. A. F. d. 6 december 1912 (tryckt Sthlm 1913). Efter att ha dröjt vid
manfallet inom Landsorganisationen, vilket åtminstone tillsvidare gjort denna
föga aktionsduglig, påpekade han som en ny och betänklig företeelse den
syn-dikalistiska arbetarrörelsens spridning efter nederlaget 1909.1 Några
allvarligare farhågor gav denna visserligen ej ännu fog till, men det vore ofrånkomligt,
att den vunnit åtskillig terräng inom den gamla arbetarrörelsen och tydligen
börjat influera på dennas ledning. För arbetsgivarne vore därför främst att
anbefalla ett noga upprätthållande av arbetsdisciplinen mot begynnande
syndika-listiska tilltag. Komme det åter till allvarligare stridigheter, vore lockoutvapnet
knappast användbart mot en rörelse, som principiellt negerade all koncentrerad
ledning. Arbetsgivarnes viktigaste medel här måste alltså vara kraftigt gemen-
1 Jfr också Ivar O. Larson, Om den syndikalistiska arbetarerörelsen, särskildt i Vrankrike (föredrag d. 3
september 1910, tr. Sthlm 1910).
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
