Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Krigsutbrottet och borgfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de första augustidagarna slag på slag bragte de skakande urladdningarna, var
det i varje fall tydligt, att vår världsdel styrt in i ett stormskede, som skulle
pröva livsdugligheten in till hj ärterötterna. Det gällde för varje framsynt
statsledning att omsorgsfullt sörja för sitt hus.
Det är välbekant, att just då befann sig Sverige i en upprivande politisk
strid. Desto starkare kändes behovet, att i farans tid söndrade viljor möttes
till gemensamma ansträngningar. Så följde omedelbart en rad av yttringar och
handlingar, som manifesterade denna känsla. Det var först telegramväxlingen
mellan statsministern Hjalmar Hammarskjöld och socialistledaren Branting d. 1
augusti (det s. k. Kisatelegrammet och statsministerns svar därå) om enig
samverkan för neutralitetens upprätthållande. Det var samma dag högerledarne
Tryggers och Lindmans uttalanden inom kamrarna för avblåsande i den
nationella endräktens intresse av den gamla striden om Åkarpslagen. Det var
yttermera utrikesministern K. A. Wallenbergs meddelande inför kamrarna d. 8
augusti om svenska och norska regeringarnes träffade samförstånd för
neutralitetens bevarande. Och det var icke minst den uppgörelse, som snart följde i
den akuta striden om försvarsfrågan. Till alla dessa yttranden och åtgärder,
vilka gemensamt underströko en faktisk borgfred, kommo också viktiga
samförståndsansträngningar på arbetspolitikens område.
Ekonomiskt väntade man sig rubbning av all rörelse samt
massarbetslöshet och brist. Regeringen vidtog därför skyndsammast en rad praktiska
åtgärder samt tillsatte trenne kommissioner med uppgift att på olika områden söka
befordra en lugn utveckling av de motsedda svårigheterna, det var Statens
Industrikommission, Statens Arbetslöshetskommission och Statens
Livsmedelskommission. S. A. F:s styrelseberättelse för år 1914 berättar vidare:
»Från offentligt håll riktades till såväl arbetsgivarnes som arbetarnes
organisationer en trängande uppmaning att under rådande bekymmersamma
förhållanden avblåsa inbördes strider och söka inrikta verksamheten på att med
gemensamma ansträngningar hålla näringslivet i gång. Från båda sidornas
organisationer rönte denna uppmaning tillmötesgående svar. Svenska
Arbetsgivareföreningens huvudsakliga verksamhet blev därefter att verka för nedläggande
av rådande arbetstvister, att hindra uppkomst av nya konfliktanledningar samt
att i mån av förmåga i övrigt bidraga till näringslivets jämna fortgång under
kriget.
Det kan också konstateras, att arbetareorganisationens högsta ledning synes
hava verkat i fredlig anda. De flesta pågående strejker nedlades utan vidare
och där så icke skedde är det att antaga, att detta berodde på genstörtighet från
underordnade avdelningars sida. Blott den syndikalistiska organisationen ställde
sig utanför de samhälleliga synpunkterna under kristiden.»
För S. A. F:s del sammanträdde styrelsen till överläggning d. 14 augusti, så-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
