Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Krigsutbrottet och borgfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antal arbets- Antal berörda Antal berörda
inställelser arbetsgivare arbetare
i9M..................................1 x5 247 i4385
191 5..................................80 110 51J9
191 6..................................227 499 20711
i9!7 ..................................475 1 424 46701
1918..................................708 2 689 61 223
År 1915 var sålunda synnerligen fredligt och 1916 jämväl i det hela, medan
de båda följande åren visade allt flera och allt svårare konflikter. Vad som
vållade stridigheterna var den inträffade prisstegringen, en sida och den närmast
observerade av krigstidens valutainflation. Inom S. A. F:s styrelse hade man
redan tidigt sina ögon riktade på denna företeelse och förutsåg nödvändigheten
att tillmötesgå arbetarnes krav på viss kompensation för dyrtiden
(dyrtidstillägg). Därvid uppställde sig frågan, om dyrtiden vore att betrakta såsom
ett jämförelsevis snart övergående fenomen eller måste motses bli mera
varaktig. Allmänt räknade man med, att efter krigets slut normala
valutaförhållanden skulle återställas, därför borde också möjligheten hållas öppen, att,
när den tiden kom, på lämpligt vis och utan svårare rubbningar reducera de
löneförbättringar, vilka nu medgåvos. Från denna synpunkt anbefallde
styrelsen åt delägarne att avböja kollektivavtal om dyrtidstillägg utan låta dessa, där
de funnos nödvändiga, utgå såsom gratifikationer eller dylikt, varigenom man
lättare behölle läget i sin hand för framtiden. Detta förfaringssätt
tillämpades också med framgång under de första åren men motsvarade ej anspråken,
när kriget syntes draga ut allt längre, när till prisstegringen kom
livsmedelsknapphet och förnödenhetsransonering, samt när de krigförandes allt mera
närgångna handelskontroll gjorde råvarutillförseln oviss och därmed risken för
driftsavbrott allt större. Den sålunda framkallade naturliga oron utlöste redan
1916 rätt många arbetsstrider, och åren 1917—18 blevo präglade av talrika
konflikter. Härtill bidrog också, att Landsorganisationen sett leden åter tätna, som
framgår av nedanstående statistik:
Antalet medlemmar i LO
(avrundat)
Årssluten
191 4......................................................lOl OOO
191 5......................................................111 OOO
191 6......................................................141 OOO
191 7......................................................186 OOO
191 8......................• .... 222 OOO
Den medlemsökning, som redan framträtt 1913—14, fortsatte sålunda här, så
att man 1917 åter nådde maximisiffran före storstrejken.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
