Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vid tjugufemårsgränsen - De nordiska arbetsgivarnes samverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsåg en av de svenska utskottsmedlemmarna samt Arbetsgifvareföreningen den
tredje.
Det meddelade angiver, att detta nordiska samarbete har framvuxit spontant
ur ett känt behov samt fritt anpassats efter omständigheternas krav.
Tyngdpunkten har tydligen legat på den ömsesidiga informationen, man har noga
lärt känna varandras förhållanden, och man har tagit lärdom av vunna
praktiska erfarenheter. I detta hänseende synes särskilt permanenta utskottets
möten varit gagnrika. Under de första åren fördes dess protokoll högst
summariska, och mest syssla dessa med förberedelserna för nästkommande
allmänna möte. Från och med utskottets sammanträde i Stockholm den 1
november 1912 begynna emellertid utförligare diskussionsreferat över
behandlade dagsfrågor. ’Så småningom har det inom utskottet blivit regel, att för
varje land lämnas en redogörelse över märkligare företeelser sedan senaste
utskottssammanträdet; en dylik redogörelse uppkallar vanligen spörsmål från
grannländernas sida, till kritik eller till vidare upplysnings vinnande.
Härutöver ha hos utskottet liksom vid de allmänna mötena speciellt viktiga
dagsfrågor tagits upp till ingående diskussion. Under de senare åren har naturligt
nog den internationella socialpolitiken tilldragit sig avsevärd uppmärksamhet,
och utförliga redogörelser för Brysselbyråns verksamhet ha föredragits.
I hela denna samnordiska organisations natur ligger, att de allmänna mötena
jämväl hålla sig på informationens område samt icke åsyfta några bindande
beslut. När det befunnits, att de på mötet samlade varit enstämmiga i sin
uppfattning om debatterade socialpolitiska dagsspörsmål, har det måhända
ansetts lämpligt att fastslå denna uppfattning i antagna resolutioner.1 Självfallet
är, att dessa endast kunnat verka som opinionsyttringar samt på sin höjd även
såsom i någon mån förpliktande vid de särskilda föreningarnas följande
åtgärder. Betydelsen behöver icke därför bli liten; ju mindre det direkta tvånget
är, desto större visar sig ofta den moraliska makten. Parallellismen med
statslivets företeelser, som så ofta gjort sig påmint, framträder här särskilt tydlig:
man spörjer sig ovillkorligen, om det internationella samarbetet staterna
emellan vunnit något nämnvärt på försöket att kodifiera dess regler i akten för
Nationernas förbund?
Den i flera hänseenden mycket intressanta särorganisation, Brysselbyrån, som
blivit en följd av det nordiska samarbetet mellan arbetsgivarföreningarna, är
förtjänt av mera detaljerat omnämnande.
1 För närmare kännedom om de allmänna mötena hänvisas till deras tryckta protokoll. En kort översikt,
väsentligen grundad på personliga intryck, lämnas nedan (s. 200 f.) av redaktör Axel Brunius.
I/O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
