Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och exkurser - De stora avtalsförhandlingarna 1925. Av Axel Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faldiga detaljfrågor. Följande dag, den sista februari, inträdde ett nytt skede i
fredsarbetet. Dagen ägnades åt enskilda överläggningar inom kommissionen med
syfte att utarbeta medlingsförslag i samtliga konflikter, som den hade att behandla.
Det stora fredskomplexet överlämnades till parterna måndagen den 2 mars, och deras
svar begärdes till torsdagen den 12 mars kl. 12, då de skulle avlämnas vid nytt
sammanträde i riksdagshuset.
Förlikningskommissionen kom alltså i åtnjutande av en tids välbehövlig vila från
det mödosamma arbetet på att intränga i konflikterna och från den ansvarsfulla
uppgiften att utarbeta ett detaljerat fredsinstrument. Parterna och deras
organisationer hade däremot att taga kännedom om och ställning till de framlagda
definitiva förslagen. På arbetsgivaresidan fördelades förslagen till de berörda
underorganisationerna, och Svenska Arbetsgifvareföreningens ledning företog för sin del den
maktpåliggande granskningen av förslagen dels i detalj, dels i deras stora
sammanhang. Föreningens styrelse höll slutligen onsdagen den 11 mars sammanträde,
varvid förbundens yttranden över förslagen förelågo. Styrelsen avfattade därvid det
totala svaret till förlikningskommissionen. Vissa förslag godkändes, i andra
yrkades större eller mindre ändringar; till största delen godkände styrelsen
kommissionens förslag, vilket ansågs innebära en i de flesta delar acceptabel basis för lösning
av konflikterna. Föreningen förklarade sig beredd att deltaga i ett fortsatt arbete
för en utjämning av kvarstående meningsskiljaktigheter. På arbetaresidan
överlämnades respektive förslag till omröstningar bland de berörda arbetaregrupperna. I
icke mindre än 12 av de 15 konflikterna blev resultatet på den sidan ett
förkastande av medlingsförslagen eller yrkande om väsentliga ändringar i desamma.
Endast 3 förslag antogos i huvudsak av båda parterna, och arbetsgivarne godkände
dessutom för sin del och likaledes i huvudsak 9 av förslagen, alltså sammanlagt 12 eller
lika många som arbetarne avslogo.
Sedan dessa svar överlämnats till kommissionen, vidtog en spännande fas av
förhandlingarna. Såsom oftast är fallet, offentliggjordes icke förslagen under mellantiden, och
varken svaren eller förslagen utlämnades till publicering, då de avgivits. Kommissionen
beslöt nämligen att icke giva tappt utan att i enlighet med Svenska
Arbetsgifvareföreningens tillstyrkan söka utjämna kvarstående meningsskiljaktigheter. Utsikterna
härför voro i detta läge uppenbart mycket små. Omröstningarna på arbetaresidan äro
uttryck för en stark decentralisation, och det var icke möjligt att under de fyra dagar,
som återstodo till den stora lockoutens ikraftträdande, kasta om denna decentralisation
till en central befogenhet för vederbörande förbundsstyrelser och landssekretariatet.
Arbetarnes underhandlingsdelegationer voro faktiskt under det fruktlösa
påtryckningsarbete som följde bundna till händer och fötter genom omröstningsresultaten. Redan
ett par dagar före misslyckandet var elasticiteten slut. Lockouten var oundviklig
och oumbärlig, bland annat för fortsatta jämkningar med nödig reducering av de
negativa omröstningarnas inverkan på arbetarepartens ståndpunkter.
Icke desto mindre var fredsaktionen 1 riksdagshuset den 12—16 mars föremål för
det mest spända intresse, icke blott bland parterna utan även i pressen, trots att
den ännu föregick bakom fälld ridå. Svenska Arbetsgifvareföreningens styrelse var
enligt beslut den 11 hela tiden samlad i huvudstaden och hade under
förhandlingarna sitt högkvarter i Operakällarens entresolvåning, där den jämte föreningens
och förbundens funktionärer intog gemensamma måltider. Hit avgåvos rapporter
om förlikningsarbetets växlande förlopp, och styrelsen var alltid beredd att
improvisera sammanträden, om så vore behövligt för att fatta beslut om gjorda
framställningar. Samtidigt var det ett rörligt liv i statsutskottsvåningen, där de större
delegationerna för konfliktgrupperna höllo till och på kallelse promenerade in i stora
plenisalen under ständig avlösning, arbetsgivarne alltid företrädda främst av
verkställande direktören. Kommissionen hade nu helt övergått till det förut omtalade
arbetssättet, separata konferenser med parternas ledande män och specialkonflik-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
