Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och exkurser - De stora avtalsförhandlingarna 1925. Av Axel Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindningsbana», där särskilt mot slutet av fredsarbetet parternas representanter
blandade sig med varandra under samtal, vila — och framför allt väntan. Ty
kommissionens arbetssätt var i stort sett nu detsamma som förut i Riksdagshuset.
Konfliktkaraktären hade nu i vissa avseenden klarnat. De kommunistiska
arbetaregruppernas högröstade maning till generalstrejk hade avvisats av
Landsorganisationens stora representantskap, som sammanträdde i Stockholm onsdagen den 18
mars. Sannolikt hade genom representantskapets bemyndigande, vilket visserligen ej
ens antydningsvis offentliggjordes, landssekretariatets och förbundsstyrelsernas
befogenhet ökats och de förra omröstningarnas inflytande minskats. För kuriositetens
skull kan nämnas, att den syndikalistiska organisationen, som dock icke hade det
minsta att göra med konflikten, påyrkat, att arbetarne skulle sätta sig i besittning
av de stängda arbetsplatserna och återupptaga driften! Hellre det, menade man,
än generalstrejk.
Förlikningsarbetets sista vecka, måndagen den 23 till fredagen den 27 mars kl.
J/»7 på morgonen, var en oerhörd kraftprestation, först och främst av kommissionen
men även av parternas ledningar och delegationer. Medlingsarbetet fortsattes varje
dag, även den på onsdagen infallande Mariebebådelsedag. Svenska
Arbetsgivareföreningens styrelse sammanträdde den dagen i Bråvallasalen och tog ställning till
en av kommissionen under hand gjord förfrågan. Medlingsarbetet bedrevs hela
onsdagen, en del av natten till torsdagen, återupptogs på torsdagen under ytterligare
sonderingar och påtryckningar. Styrelsens sammanträde fortsattes torsdag kväll kl.
9, då det meddelades, att kommissionen var beredd att forcera arbetet hela natten
för att möjligen på morgonsidan framlägga ett slutligt och modifierat medlingsförslag,
upptagande lösning av samtliga återstående konflikter.
Den natten — mellan torsdagen den 26 och fredagen den 27 mars 1925 — är
ett oförgätligt blad i det svenska förlikningsarbetets annaler. De upplåtna rummen
och i all synnerhet den stora korridoren voro fyllda av representanter för parterna,
till vilka i en sen morgontimme slöto sig medarbetare i tidningar, som voro beredda
för extraupplagor för meddelande av resultatet. Ändlösa promenader fyllde den
mödosamma uppgiften att förkorta nattens långa timmar. Ett rop av
vaktbetjä-ningen höjdes då och då för att till kommissionens sessionssal kalla den ena eller
den andra sidans representanter. För den stora mängden väntande var ett sådant
evenemang en milstolpe på de eviga promenadernas väg. När de inkallade åter
visade sig, omringades de av spörjande kolleger. Efter varje mera betydelsefull
konferens redogjorde Svenska Arbetsgifvareföreningens ledare för dess styrelse för
förloppet och läget. En gång, vid 1- à 2-tiden, blev det tillfälle till behövlig
förfriskning och rekreation. Kommissionens medlemmar och de stora skarorna av
parternas representanter och funktionärer intogo då supé — eller var det frukost? — i
Stadshuskällaren, som för natten erhållit extra rättigheter. Man åt lättare rätter
vid småbord, och de stridande parterna skilde icke noga på sina trupper. Det var
en stund av behövlig avspänning. Men även då hade man det bestämda intrycket,
att kommissionens förslag icke var i alla detaljer fixerat. Förfrågningar gjordes om
behövliga dokument, och mer än en bil susade i natten till de verkliga högkvarteren
och tillbaka igen.
Efter supén blev det samma skådespel i förhandlingsvåningen. Omsider kunde
förlikningskommissionen meddela sina slutliga förslag till parterna. Svenska
Arbetsgifvareföreningens styrelse godkände förslaget vid fortsatt sammanträde i
Bråvallasalen, under förutsättning att det bleve antaget även av arbetareparten. Men det
var ej gjort så hastigt. Upprepade gånger gjorde Landsorganisationens
representanter försök att hos kommissionen utverka betydelsefulla ändringar till
arbetare-partens förmån. Dessa krav på amendemang voro sådana, att det såg ut, som om
de skulle bringa hela medlingen på fall. Arbetsgifvareföreningens ledning avvisade
bestämt dessa förtvivlade försök. Icke en millimeter längre än kommissionen nu
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
