Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En saga om en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN SAGA OM EN SAGA.
Det var en gång en saga, som ville bli berättad och förd
ut i världen. Det var helt naturligt, eftersom den visste
med sig, att den redan var så gott som färdig. Många hade
varit med om att skapa den genom märkvärdiga handlingar,
andra hade dragit sitt strå till den genom att om och om
igen förtälja dessa handlingar. Vad som fattades den, var
att bli nödtorftigt hopfogad, så att den bekvämligen kunde
färdas omkring i landet. Den var ännu bara ett helt vimmel
av historier, en hel formlös sky av äventyr, som drev fram
och åter likt en svärm vilsekomna bin, som inte vet var de
ska finna någon, som kan samla in dem i en kupa.
Den sagan, som ville bli berättad, var uppkommen och
tillskapad i Värmland, och man kan vara viss om att den
svävade fram över många bruk och herrgårdar, över många
prästgårdar och officersboställen i den vackra provinsen,
tittade in genom fönstret och bad att bli tillvaratagen. Men
den fick göra många fåfänga försök, den blev överallt
avvisad. Det kunde ju knappast vara annorlunda.
Människorna hade många viktigare ting att tänka på.
Äntligen kom sagan till ett gammalt ställe, som hette
Mårbacka. Det var en liten gård med låga byggnader, som
överskuggades av höga träd. En gång i tiden hade den varit
prästgård, och det var, som om detta hade satt en prägel på
den, som den inte kunde förlora. Man tycktes ha större
kärlek för böcker och läsning där än på andra ställen, och
alltid låg en stilla frid över gården. Där fick aldrig
förekomma jäkt med sysslor eller bråk med tjänare. Hat eller
missämja fick inte heller finnas, och den, som vistades
där, fick inte ta livet tungt, utan måste känna som den
allra främsta plikten att vara sorglös och tro, att för envar,
som levde på den gården, styrde Vår Herre allting till
det bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0005.html
