Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om en saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rädd för de starka orden, utropen, frågorna. Inte heller
skulle hon vara rädd för att ge sig själv med all sin
barnslighet och alla sina drömmar. Och sedan hon hade fattat dessa
beslut, började pennan gå nästan av sig själv. Detta försatte
henne nästan i yrsel, hon visste inte till sig av hänförelse.
Se, detta var att skriva! Obekanta ting och tankar eller,
rättare sagt, sådant, som hon aldrig hade anat att hon ägde
inne i sin hjärna, trängde sig ner på papperet. Sidorna
fylldes med en hastighet, som hon aldrig hade drömt om.
Vad hon förut hade behövt månader, ja, år att utarbeta,
det blev nu färdigt på ett par timmar. Den kvällen skrev
hon ner berättelsen om den unga grevinnans vandring över
Lövens is och översvämningen vid Ekeby.
Nästa eftermiddag författade hon scenen, då den
giktbrutne fänriken Rutger von Örneclou sökte resa sig ur
sängen för att dansa La cachuca, och den därpå följande
kvällen tillkom historien om den gamla fröken, som for
åstad för att hälsa på den snåle Brobyprästen.
Nu visste hon säkert, att i denna stil kunde hon skriva
boken, men lika säker var hon därom, att ingen skulle stå
ut med att läsa den.
Emellertid lät inte många av kapitlen skriva sig så i ett
andetag. De flesta fordrade långt arbete, och det var bara
helt små stunder på eftermiddagarna, som hon kunde ägna
åt författarskap. När hon hade skrivit ett halvt år, räknat från
den dagen, då hon hade givit sig romantismen i våld, var
vid pass ett dussin kapitel skrivna. Det var att förutse, att
hela boken skulle bli färdig om tre eller fyra år.
Det var då på våren 1890, som Idun sände ut en
inbjudning till pristävlan för noveller på omkring hundra
trycksidor.
Detta var en utväg för en saga, som ville bli berättad och
komma ut i världen. Det var väl sagan, som eggade hennes
syster att uppmana henne att begagna detta tillfälle. Här
fanns nu äntligen ett sätt att få veta om det skrivna var så
alldeles förkastligt. Om det finge priset, vore mycket vunnet.
Om det inte finge det, stode hon endast på samma
ståndpunkt som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
