Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat sätt ville göra narr av henne, och väntade bara, att
de, som stod i närheten, skulle börja att fnissa och skratta.
Hon kastade en förskrämd och harmsen blick på honom och
närapå halvsprang från tingsplatsen för att vara utom
hörhåll, när skrattet skulle börja.
Gudmund var ogift på den tiden och bodde hemma hos
föräldrarna. Fadern var hemmansägare. Han hade ingen
stor gård och var inte förmögen, men han bärgade sig väl.
Sonen hade rest till tinget för att hämta några handlingar
åt fadern, men som han också hade ett annat syfte med sin
färd, hade han rustat ut sig mycket väl. Han hade tagit den
nya åkkärran, som inte hade en spricka i lackeringen, hästen
hade han ryktat, tills den glänste som siden, och putsat
seldonen. Han hade lagt en grann, röd filt bredvid sig på
kärrsitsen, och själv hade han styrt ut sig i en kort jaktrock,
liten, grå filthatt och höga stövlar, i vilka byxorna var
instuckna. Det var ingen helgdagsdräkt, men han visste nog,
att han såg manlig och ståtlig ut i den.
Gudmund hade suttit ensam i kärran, när han reste
hemifrån på morgonen, men han hade angenäma saker att
tänka på, och tiden hade inte förefallit honom lång. När
han hade hunnit ungefär halvvägs, hade han farit förbi en
fattig tös, som hade gått mycket långsamt och sett ut, som
om hon inte hade orkat flytta fötterna för trötthets skull.
Det var höst, vägen var uppblött av regn, och Gudmund såg
hur hon sjönk djupt ner i smörjan vid varje steg. Han
stannade och frågade vart hon skulle, och när han fick veta,
att hon ämnade sig till tinget, erbjöd han henne att få åka.
Hon tackade och steg upp bakpå kärran på den smala
brädan, där hösäcken var fastbunden, alldeles som om hon
inte vågade rubba den röda filten bredvid Gudmund. Det
hade inte heller varit hans mening, att hon skulle sätta sig
bredvid honom. Han visste inte vem hon var, men han antog,
att hon var dotter till någon fattig backstusittare, och han
tyckte, att det var gott nog för henne att åka bakpå kärran.
När de hade kommit till en uppförsbacke och hästen
saktade farten, började Gudmund språka. Han ville ha reda
på vad hon hette och var hon var hemma. När han hade fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
