Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är inte sagt, att hon vill skilja sig från det.
— Hon får nog låta bli att tänka på vad hon vill och
inte vill. Jag tyckte, att hon såg utsvulten ut. De har nog
inte mycket att äta där uppe i torpet.
Härpå svarade modern ingenting, utan började tala om
annat. Det märktes, att hon hade fått några nya
betänkligheter, som hindrade henne från att besluta sig.
Gudmund började nu berätta om hur han hade gjort sig
ärende fram till nämndemannens på Älvåkra och råkat
Hildur. Han talade om vad hon hade sagt om hästen och
åkdonet, och det var lätt att märka, att han var glad åt
mötet. Modern blev också mycket nöjd. Där hon satt orörlig
i stugan, var det hennes ständiga sysselsättning att spinna
planer för sonens framtid, och det var hon, som först hade
hittat på, att han skulle försöka att slå sig ut för den vackra
nämndemansdottern. Det var det präktigaste gifte han kunde
få. Nämndemannen var en riktig storbonde. Han ägde den
största gården i socknen och satt inne med mycken makt
och mycket pengar. Det var egentligen orimligt att hoppas,
att han skulle vilja nöja sig med en måg, som inte hade
större förmögenhet än Gudmund, men det var också möjligt,
att han skulle rätta sig efter vad hans dotter önskade. Och
att Gudmund skulle kunna vinna Hildur, om han ville, det
var modern ganska viss om.
Detta var första gången, som Gudmund lät modern märka,
att tanken hade slagit rot hos honom, och de talade nu länge
om Hildur och om alla de rikedomar och fördelar, som
skulle tillfalla den, som finge henne. Men snart stannade
samtalet åter av, därför att modern ånyo hade sjunkit ner
i sina funderingar.
— Skulle du kunna skicka bud efter den där Helga? Jag
ville nog se henne, innan jag tar henne i min tjänst, sade
hon till sist.
— Det var bra, att ni vill ta er an henne, mor, sade
Gudmund och tänkte inom sig, att om modern finge en sköterska,
som hon trivdes med, skulle hans hustru få ett behagligare
liv här hemma. Ni ska få se, att ni blir nöjd med tösen,
fortfor han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
