- Project Runeberg -  En saga om en saga /
34

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gudmund visste intet värre, än när kvinnfolk grät. Han
hade mest lust att gå sin väg genast, men han tyckte, att när
han hade gjort sig besvär att gå upp till torpet, fick han
lov att utföra uppdraget.

— Vad är det åt dig? sade han i kärv ton till Helga.
Varför går du inte in?

— Å, jag törs inte, svarade då Helga, och tänderna slog
mot varandra, när hon talade. Jag törs inte.

— Vad är du rädd för? Du redde dig ju i dag mot både
häradstjänare och domare. Du kan väl inte vara rädd för
föräldrarna dina?

— Å jo, å jo, de är väl mycket värre än alla andra.

— Vad skulle de vara onda för just i dag?

— Jag får ju inga pengar.

— Du är väl en så pass duktig tös, att du kan tjäna
brödet både åt dig själv och barnet.

— Ja, men det är ingen, som vill ta mig i tjänst.

Plötsligen kom Helga att tänka på att det kunde hända,
att föräldrarna hörde deras röster och komme ut för att fråga
vilka som talade. Och i så fall skulle hon bli tvungen att
berätta alltsammans för dem. Då skulle hon inte få rädda
sig ner i stormyren. Och i sin förskräckelse rusade hon
upp och ville skynda förbi Gudmund. Men han var henne
för snabb. Han grep tag om hennes arm och höll fast henne.

— Nej, du! Du kommer inte undan, förrän jag har fått
tala vid dig.

— Låt mig bara gå! sade hon och såg vilt på honom.

— Du ser ut, som om du ville gå i sjön, sade han, för
nu var hon ute i månskenet, och han kunde se hennes
ansikte.

— Ja, det gjorde väl heller ingenting, om jag det gjorde,
sade Helga och kastade med detsamma tillbaka huvudet och
såg honom rätt in i ögonen. I morse ville du inte en gång
ha mig åkande bakpå kärran din. Ingen vill ha något att
göra med mig. Du måtte väl begripa, att det är bäst för
en sådan stackare som jag, att jag gör slut på mig.

Gudmund visste inte vad han skulle ta sig till. Han
önskade, att han vore långt borta, men han tyckte också,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free