Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du kanske började längta ner till oss? framkastade
Gudmund.
— Å nej. På måndagsmorgonen, då jag vaknade och
tänkte på att jag nu måste gå, kom längtan över mig igen.
Jag låg och grät och ängslades, för det enda rätta och riktiga
var ju, att jag skulle stanna i tjänsten, men jag kände det,
som om jag skulle bli sjuk eller mista förståndet, om jag
vände tillbaka. Men då kom jag helt hastigt ihåg, att jag en
gång hade hört någon säga, att om man tog lite aska från
spisen i sitt hem och sedan strödde ut den över spisen på
det främmande stället, skulle man bli av med sin längtan.
— Det var då ett botemedel, som var lätt att använda,
sade Gudmund.
— Ja, men det skulle ha det med sig, att sedan kunde
man aldrig trivas på något annat ställe. Flyttade man bort
från den gården, dit man hade burit askan, då fick man
längta dit lika mycket, som man förut hade längtat därifrån.
— Kunde man inte bära aska med sig, vart man flyttade?
— Nej, det går inte an att göra det mer än en gång.
Sedan är det ingen återvändo. Så det var ju stor våda att
försöka något sådant.
— Jag skulle inte ha vågat mig på något slikt, sade
Gudmund, och hon hörde nog, att han bara gäckades med henne.
— Men jag vågade det i alla fall, sade Helga. Det var
bättre än att behöva stå som en otacksam inför mor
Ingeborg och dig, som hade velat hjälpa mig. Jag tog en liten
smula aska med mig hemifrån, och då jag kom tillbaka till
Närlunda, passade jag på, när ingen var inne, och strödde
ut den över spishällen.
— Och nu tror du, att det är askan, som har hjälpt dig?
— Vänta, så ska du få höra hur det gick! Jag kom genast
in i sysslorna och tänkte inte på askan på hela dagen. Jag
längtade alldeles som förut och var lika led åt allting, som
jag brukade vara. Det var mycket att göra både ute och inne
den dagen, och när jag hade slutat i lagården på kvällen och
skulle gå in, var elden redan tänd i spisen.
— Nu är jag riktigt nyfiken att höra hur det gick, sade
Gudmund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
