Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, tänk, att redan när jag gick över gården, så tyckte
jag, att det var något välbekant i eldskenet, och när jag
öppnade dörren, for det för mig, att jag skulle komma in
i vår egen stuga och att far och mor skulle sitta vid spisen.
Ja, detta flög bara förbi som en dröm, men när jag kom in,
blev jag förvånad över att det var så vackert och hemtrevligt
i stugan. Jag hade aldrig tyckt, att mor Ingeborg och ni
andra hade sett så vänliga ut, som ni gjorde den kvällen,
där ni satt i eldskenet. Det kändes riktigt gott att komma in,
och det hade det aldrig gjort förut. Jag blev så förvånad,
att jag höll på att ropa till och slå ihop händerna. Jag
tyckte, att ni var som förvandlade. Ni var inte mera
främmande för mig, utan jag kunde tala med er om vad som
helst. Du kan nog förstå, att jag blev glad, men jag kunde
inte låta bli att förvåna mig. Jag undrade om jag hade
blivit förtrollad. Och med detsamma kom jag ihåg askan,
som jag hade strött över spishällen.
— Ja, det var ju förunderligt, sade Gudmund. Han trodde
inte det minsta på skrock och trolldom, men han tyckte inte
illa om att höra Helga tala om sådant. ”Nu har då den
galna skogstösen kommit tillbaka”, tänkte han. ”Kan någon
begripa, att den, som har gått igenom så mycket som hon,
ändå kan vara så barnslig?”
— Ja, visst var det förunderligt, sade Helga. Och
detsamma har kommit tillbaka hela vintern. Så snart elden
brann på spishällen, kände jag samma trygghet och trevnad
hos er, som om jag hade varit hemma. Men det är nog också
något besynnerligt med elden. Inte med annan eld kanske,
men med den, som brinner i en spis och har allt husfolket
samlat omkring sig kväll efter kväll. Den blir liksom så
bekant med en. Den leker och dansar för en och sprakar åt
en, och ibland är den sur och vid dåligt humör. Det är,
som skulle den ha i sin makt att ge trevnad eller otrevnad.
Nu tyckte jag, att elden hemifrån hade flyttat till mig, och
att den gav samma sken av trevnad åt allting här, som den
hade gjort där hemma.
— Men om du nu skulle bli tvungen att flytta från
Närlunda? sade Gudmund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
