Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då får jag längta dit i alla mina dar, sade hon, och
det hördes på rösten, att hon sade detta på djupaste allvar.
— Ja, inte ska det bli jag, som driver bort dig, sade
Gudmund, och fastän han skrattade, låg det något varmt
i tonen.
Sedan började de inte något nytt samtal, utan vandrade
tysta ända fram till gården. Gudmund vände huvudet ibland
och såg på henne, som gick bredvid honom. Hon hade
hämtat sig efter den svåra tiden, som hon hade haft förra
året. Nu var det något friskt och skärt över henne. Dragen
var små och fina, håret stod som ett burr kring huvudet,
ögonen var inte att bli kloka på. Hon gick fort och lätt. När
hon talade, kom orden raskt, men ändå skygga. Hon var
alltid rädd att bli utskrattad, men måste ändå säga ut vad
hon hade på hjärtat.
Gudmund undrade om han ville, att Hildur skulle vara
sådan, men det ville han nog inte. Den här Helga vore
ingenting att gifta sig med.
— — —
Ett par veckor efter detta fick Helga höra, att hon måste
flytta från Närlunda i april, därför att Hildur Eriksdotter
inte ville bo under samma tak som hon.
Det var inte så, att husbondfolket sade detta rentut till
henne. Men mor Ingeborg började tala om att när den nya
svärdottern kom, finge de nog så mycket hjälp av henne,
att de inte behövde hålla så många tjänare. En annan gång
sade hon, att hon hade hört talas om en bra plats, där Helga
kunde få det bättre än hos dem.
Helga behövde inte höra mer för att förstå, att hon måste
bort, och hon förklarade genast, att hon skulle flytta, men
hon ville inte ha någon annan plats, utan skulle vända om
hem.
Det märktes nog, att det inte var av fri vilja, som de sade
upp Helga på Närlunda.
När hon skulle flytta, var det så mycken mat framdukad,
att det var som ett helt kalas, och mor Ingeborg stoppade
till henne sådana massor av kläder och skodon, att hon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
