- Project Runeberg -  En saga om en saga /
56

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, å nej, svarade Gudmund och satte sig åter till
rätta.

De åkte ännu ett litet stycke. Fadern körde i sakta mak.
Det var, som om han tyckte om att åka där med sonen bredvid
sig. Han gjorde sig inte besvär att komma fort fram.

Plötsligen lutade Gudmund huvudet mot faderns skuldra
och föll i stark gråt.

— Vad är det åt dig? frågade Erland och drog in
tömmarna så häftigt, att hästen stannade.

— Jo, alla är så goda mot mig, och jag förtjänar det inte.

— Du har då väl aldrig gjort något ont heller?

— Jo, far, det har jag.

— Det ska vi väl inte tro.

— Jo, jag har slagit ihjäl en människa.

Fadern drog ett djupt andetag. Det lät nästan som en suck
av lättnad, och Gudmund höjde huvudet förvånad och såg
på honom. Fadern satte hästen i gång igen, därpå sade han
stilla:

— Jag är glad, att du talade om det själv.

— Visste ni det redan, far?

— Jag såg nog i lördags kväll, att det var något galet
fatt. Och så hittade jag din kniv nere i moraset.

— Jaså, det var ni, som fann kniven!

— Jag fann den, och jag såg, att det ena bladet var
avbrutet.

— Ja, far, jag vet, att knivbladet är av, men jag kan
ändå inte få i mitt huvud, att jag har gjort det.

— Det var väl i fyllan och villan.

— Jag vet ingenting, jag kommer inte ihåg någonting.
Jag ser på kläderna, att jag har varit i slagsmål, och jag
vet, att knivbladet är borta.

— Jag förstår, att du ämnade tiga med det, sade fadern.

— Jag tänkte, att de andra kamraterna kanske var lika
redlösa som jag och inte kom ihåg något. Det fanns kanske
inga andra bevis mot mig än kniven, och därför kastade jag
bort den.

— Jag kunde begripa, att du resonerade på det sättet.

— Ni förstår, far: jag vet inte vem som är död; jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free