Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avbrutna knivbladet. Då for hon upp och frågade om det
var hans vanliga kniv, den, som han hade, när hon var i
tjänst hos dem.
— Ja, just den var det, sade han.
— Hur många blad var det, som var avbrutna? frågade
hon.
— Det var inte mer än ett.
Det började arbeta i Helgas huvud. Hon satt med rynkad
panna och sökte påminna sig något. Hur var det? Jo visst,
hon mindes tydligt, att den där kniven hade hon lånat av
honom för att spänta stickor med, dagen innan hon skulle
flytta. Då hade hon brutit av den, men hon hade aldrig
kommit att tala om det för honom. Han hade undvikit
henne och inte velat komma i samtal med henne den där
tiden. Och han hade väl haft kniven liggande i fickan
alltsedan och inte märkt, att den var sönder.
Hon lyfte huvudet och skulle just tala om detta för
honom, men han höll på att berätta om sitt besök i
bröllopsgården denna morgon, och hon ville låta honom komma till
slut. När hon hörde hur han hade skilts från Hildur, tyckte
hon, att detta var en så förfärlig olycka, att hon for ut
i förebråelser mot honom.
— Detta är ditt eget fel, sade hon. Där kom du och din
far och skrämde livet ur henne med den förfärliga nyheten.
Så hade hon inte svarat, om hon hade varit sig själv mäktig.
Det vill jag säga dig, att jag tror, att hon ångrar sig redan
i denna stund.
— Hon må ångra sig så mycket hon vill för mig, sade
Gudmund. Jag vet nu, att hon är en sådan, som bara tänker
på sig själv. Jag är glad, att jag har blivit fri från henne.
Helga knep ihop läpparna, liksom för att den stora
hemligheten inte skulle undslippa henne. Här var mycket
för henne att tänka på. Det var inte bara fråga om att
rentvå Gudmund för mordet. Det hade ju också uppstått
ovänskap mellan Gudmund och fästmön. Månne hon inte
kunde försöka att få denna bilagd med hjälp av det hon
visste?
Återigen satt hon tyst och funderade, till dess Gudmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
