Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började berätta, att han nu hade vänt sin håg till henne.
Men detta tycktes henne vara den största av de olyckor, som
han hade råkat ut för denna dagen. Illa var det, att han
höll på att gå miste om det förmånliga giftermålet, men
ändå värre, om han skulle gilja till en sådan som hon.
— Nej, sådant ska du inte komma och säga till mig,
sade hon och reste sig tvärt.
— Varför ska jag inte säga det till dig? sade Gudmund
och blev blek. Är det kanske på samma sätt med dig som
med Hildur, att du är rädd för mig?
— Nej, inte är det fördenskull. Hon ville förklara för
honom, att det var sin egen ofärd han ville, men han
lyssnade inte på henne.
— Jag har hört, att det fanns kvinnfolk förr i världen,
som stod vid männens sida, när de kom i nöd, men sådana
råkar man nog aldrig nuförtiden.
Det gick en ryckning genom Helga. Hon skulle ha velat
kasta armarna om hans hals, men hon höll sig stilla. I dag
var det hon, som fick vara förnuftig.
— Det är nog sant, att jag inte borde ha bett dig bli min
hustru samma dag, som jag ska gå i fängelse, men ser du,
om jag bara visste, att du ville vänta på mig, tills jag bleve
fri igen, så skulle jag gå igenom allt det svåra med lätt mod.
— Det är inte jag, som ska vänta på dig, Gudmund.
— Alla människor kommer nu att betrakta mig som en
missdådare, som en, som super och mördar. Men om det
bara funnes någon, som kunde se med kärlek på mig! Det
skulle hålla mig uppe mer än allt annat.
— Det vet du väl, att jag aldrig ska tänka annat än gott
om dig, Gudmund.
Helga var så stilla. Gudmunds böner höll på att bli för
mycket för henne. Hon visste rakt inte hur hon skulle
undkomma honom. Men Gudmund förstod ingenting, utan
började tro, att han hade tagit miste. Hon måtte inte känna
detsamma för honom som han för henne. Han kom alldeles
inpå henne och såg på henne, som ville han se tvärsigenom
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
