Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När kungen frågade honom på detta sättet, tyckte prästen,
att han omöjligt kunde säga vem han var. ”Det är bättre,
att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”,
tänkte han och svarade, att prästen var bra nog. Han
predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att
leva, som han lärde.
Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade
ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.
— Det låter, som skulle han ändå inte vara riktigt nöjd
med prästen, sade han.
— Han är nog en smula självrådig, sade den andre. Han
tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge
veta vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade
stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han
också komma fram med en smula klander. — Det finns nog
de, söm säger, att prästen vill vara ensam om att råda och
regera i den här socknen, fortfor han.
— Då har han i alla fall styrt och ställt på bästa sätt,
sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den,
som var satt över honom. — Mig förefaller det, som om här
skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.
— Folket är nog bra, sade komministern, men det lever
också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna
här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens
frestelser komme dem närmare.
— Nå, det är det då väl ingen fara för att de ska göra,
sade kungen och ryckte på axlarna.
Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet
med fingrarna. Han tyckte sig ha växlat tillräckligt många
nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra
skulle bli färdiga med sitt svar.
”De där bönderna är inte mycket ivriga att komma sin
kung till hjälp”, tänkte han. ”Hade jag bara min vagn,
skulle jag resa min väg från dem och alla deras
rådplägningar.”
Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om
hur han skulle besluta i en viktig sak, som han måste
avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
