Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här har gått åt!” sa gossen. — ”Hur kan detta komma sig?”
frågade prästen. ”Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig
full.” — ”Jo”, sa gossen, ”han drack, därför att han påstod,
att han hade funnit en gruva. Han var så rik, sa han. Han
skulle aldrig behöva göra annat än supa. Och i går kväll
åkte han bort, full som han var, och så välte åkdonet, och
han slog ihjäl sig.”
När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver.
Han var bedrövad över det, som han hade fått veta. Han hade
ju kommit så glad och fröjdat sig åt att få tala om den
stora nyheten.
När prästen hade kört ett litet stycke, såg han Israels Per
Persson komma gående. Han såg ut alldeles som vanligt, och
prästen tänkte, att det var väl, att lyckan inte hade stigit
också honom åt huvudet. Honom skulle han genast glädja
med att han nu var en rik man. ”God dag!” sa Per
Persson. ”Kommer du ifrån Falun nu?” — ”Ja, det gör jag”,
sa prästen, ”och nu ska jag säga dig, att det har gått
bättre där, än vi tänkte oss. Bergmästaren sa, att det var
silvermalm, som vi hade funnit.” I samma ögonblick såg
Per Persson ut, som om jorden hade öppnat sig under
honom. — ”Vad säger du, vad säger du? Är det silver?” —
”Ja”, svarade prästen, ”vi blir rika karlar, vi alla nu, och
kan leva som herrskap.” — ”Nej, är det silver!” sa Per
Persson än en gång och såg alltmer sorgsen ut. — ”Ja,
visst är det silver”, svarade prästen, ”du ska inte tro, att
jag vill bedra dig. Du ska inte vara rädd för att bli glad.” —
”Glad!” sa Per Persson. ”Skulle jag bli glad? Jag trodde,
att det bara var kråkguld, som vi hade funnit, så att jag
tyckte, att det var bättre att ta det säkra för det osäkra.
Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olof Svärd for
hundra daler.”
Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod
han och grät på landsvägen.
När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng
bort till Olof Svärd och hans bror för att tala om för dem,
att det var silver, som de hade funnit. Han tyckte, att han
nu hade fått nog av att själv föra kring den goda nyheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
