Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prästen ryckte ett steg tillbaka, han blev stående tyst och
kunde inte svara. ”Om du inte lovar mig detta, kan jag inte
dö lugn”, sa den fångne. — ”Ja”, sa prästen långsamt och
mödosamt, ”jag ska lova dig vad du begär av mig.”
Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen
och tänkte på hur han skulle kunna hålla det löfte han hade
givit honom. Under hela vägen hem tänkte han på rikedomen,
som han hade varit så glad åt. Men om det nu var
så, att folket i denna församlingen inte tålde vid rikedom?
Nu var redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta
och präktiga män. Han tyckte sig se hela församlingen
framför sig, och han föreställde sig hur den där silvergruvan
skulle förstöra den ene efter den andre. Anstod det honom,
som var satt att vårda dessa fattiga människors själar, att
släppa ut över dem det, som skulle bli deras undergång?
Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på
den, som talade.
— Jag må säga! sade han. Han kommer mig att förstå,
att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel
karl.
— Inte heller var det nog med detta, som redan hade
hänt, fortfor prästen, utan så snart som nyheten om gruvan
spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och
gick lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den
stora rikedomen skulle strömma ut över dem. Allt löst
folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap
och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde
talas om.
En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i
skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så
snart han gick från hemmet, smög sig människor efter
honom för att ta reda på om han begav sig till
silverberget.
Då sakerna stod så, kallade prästen samman bönderna till
stämma.
För det första påminde han dem om alla de olyckor, som
upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
