Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silvergruvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan
och all livets välmåga.
— Det är en annan sak, sade prästen. Men om det är
fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.
— Svarar han mig för det? frågade kungen.
— Ja, det svarar jag för, sade prästen.
— Bryr han sig då inte om hur det går med hans
sockenbor?
— Det får stå i Guds hand.
Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret.
Han stod en stund och såg på folkhopen därutanför. Ju
längre han såg, desto klarare började hans stora ögon
glänsa, och gestalten tycktes växa.
— Han kan hälsa till prästen i den här församlingen,
sade kungen, att det ges ingen skönare syn för Sveriges
konung än att se ett folk sådant som detta.
Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen.
Han började småle.
— Är det så, att prästen i den här församlingen är så
fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som
gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde? frågade
kungen.
— Ja, så fattig är han, sade prästen, och rodnaden sköt
upp i det grova ansiktet.
Kungen gick åter fram till fönstret. Det syntes på honom,
att han var i sitt bästa lynne. Allt ädelt och storslaget, som
bodde inom honom, hade blivit väckt till liv.
— Han ska låta den där gruvan ligga i fred, sade kungen.
Eftersom han har svält och arbetat ett helt liv för att få det
här folket sådant, som han vill ha det, så ska han få behålla
det sådant, som det är.
— Men om riket är i fara? sade prästen.
— Riket är bättre betjänt med människor än med pengar,
sade kungen. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han
prästen farväl och gick ut ur sakristian.
Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som
när han hade gått in. Men när kungen steg utför trappan,
kom en bonde emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
