Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom vindfällen och snår. Just som dagsljuset började
avta, förde rövarpojken dem över en skogsäng, som var
omgiven av höga träd, både nakna lövträd och gröna
barrträd. Bakom ängen reste sig en bergvägg, och i bergväggen
såg de en dörr av tjocka plankor.
Nu förstod abbot Hans, att de var framkomna, och han
steg av hästen. Barnet öppnade den tunga dörren för honom,
och han såg in i en fattig berggrotta med nakna stenväggar.
Rövarmor satt vid en stockeld, som brann mittpå golvet.
Utmed väggarna fanns bäddar av granris och mossa, och på
en av dessa låg rövarfar och sov.
— Kom in, ni där ute! ropade rövarmor utan att resa
sig upp. Och ta hästarna med in i stugan, så att de inte
fördärvas av nattkölden!
Abbot Hans gick nu dristeligen in i hålan, och lekbrodern
följde honom. Det var armt och fattigt där, och ingenting
var gjort för att fira julen. Rövarmor hade varken bryggt
eller bakat, hon hade varken fejat eller skurat. Hennes barn
låg på golvet kring en kittel och åt, men det var ingen
bättre mat, som bestods, än tunn vattvälling.
Rövarmor talade lika stolt och myndigt som en burgen
bondkvinna.
— Sätt dig nu här vid elden, abbot Hans, och värm dig,
sade hon, och om du har mat med dig, så ät! För den maten,
som vi lagar i skogen, tänker jag, att du inte vill smaka.
Och om du är trött efter resan, kan du sedan lägga dig att
sova på en av de där bäddarna. Du behöver inte vara rädd
för att försova dig. Jag sitter här vid elden och vakar, och
jag ska väcka dig, så att du får se det, som du har ridit ut
för att se.
Abbot Hans lydde rövarmor och tog fram sin matsäck.
Men han var så trött efter färden, att han knappast orkade
äta, och så snart han fick sträcka ut sig på bädden, somnade
han.
Lekbrodern blev också anvisad en bädd att vila på, men
han vågade inte sova, därför att han tyckte sig böra hålla
ögonen på rövarfar, så att han inte steg upp och fängslade
abbot Hans. Så småningom tog ändå tröttheten makten också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
