- Project Runeberg -  En saga om en saga /
100

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi glömmer bort att se på skogen. Nu hör jag ända hit hur
julklockorna ringer.

Knappt var detta sagt, förrän alla störtade upp och sprang
ut. Men i skogen fann de ännu mörk natt och kulen vinter.
Det enda, som förnams, var en avlägsen klockklang, som
fördes dit av en svag sunnanvind.

”Hur ska den klockklangen kunna väcka den döda
skogen?” tänkte abbot Hans. För nu, då han stod mitt i
vinterns mörker, tyckte han, att det var långt mer omöjligt,
att här kunde uppkomma en lustgård, än det hade synts
honom förut.

Men när klockorna hade ringt ett par ögonblick, for en
plötslig ljusning genom skogen. Strax därpå blev det lika
mörkt igen, men så kom ljuset tillbaka. Det kämpade sig
fram som en lysande dimma mellan de mörka träden. Och
så mycket åstadkom det, att mörkret övergick till svag
dagbräckning.

Då såg abbot Hans, att snön försvann från marken, som
om någon hade dragit bort en matta, och att jorden började
grönska. Ormbunkarna stack upp sina skott, hoprullade som
biskopskräklor. Ljungen, som växte på stenbacken, och
porsen, som var rotad i mossen, klädde sig hastigt i nytt
grönt. Mosstuvorna svällde och höjde sig, och vårblommorna
sköt upp med svällande knoppar, som redan hade ett
stänk av färg.

Abbot Hans’ hjärta klappade hårt, när han märkte de första
tecknen till att skogen började vakna. ”Ska då jag, gamle
man, få se ett sådant under?” tänkte han, och tårarna ville
tränga fram i hans ögon.

Ibland blev det så skumt, att han fruktade, att nattmörkret
skulle komma till makten på nytt.

Men snart kom en ny våg av ljus frambrytande. Den
förde med sig sorl av bäckar och brus av lösta forsar. Då
sprack bladen ut på lövträden så hastigt, som om en mängd
gröna fjärilar hade kommit flygande och skockat sig på
grenarna. Och det var inte bara träd och växter, som
vaknade. Korsnäbbarna började hoppa på grenarna.
Hackspettarna hamrade mot stammarna, så att träflisorna flög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free