- Project Runeberg -  En saga om en saga /
117

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarnhjulet hängde orörligt över vattnet, dammluckan låg
och multnade uppe på land, vattenrännorna var igenväxta
med mossa, och i de tomma gluggarna frodades stensöta
och skägglav.

”Om det hade varit som förr och här hade funnits
människor”, tänkte spelmannen, ”så vore jag nu frälst ur all
fara.”

Men han blev i alla fall lugnad av att se en byggnad,
som var rest av människohänder, och när han gick över
strömmen, var han nästan inte alls rädd. Det hände honom
inte heller något farligt. Strömkarlen tycktes inte ha något
otalt med honom. Han förvånade sig bara över sig själv,
som hade kunnat gå och skrämma upp sig för rakt
ingenting.

Han kände sig riktigt glad och trygg, och än gladare blev
han, när kvarndörren öppnades och en ung jänta kom ut
emot honom.

Hon såg ut som en vanlig bondtös. Hon hade bomullsduk
på huvudet och kort kjortel och vid tröja, men fötterna
var bara.

Hon gick fram till spelmannen och sade utan vidare till
honom:

— Vill du spela för mig, så ska jag dansa för dig.

— Å ja, sade spelmannen, som var i gott humör nu, därför
att han hade sluppit undan sin förskräckelse, det kan
jag väl göra. Aldrig i mitt liv har jag nekat att spela för
en vacker flicka, som vill dansa.

Han tog plats på en sten vid kanten av kvarndammen,
satte fiolen till hakan och började spela.

Jäntan tog några steg i takt med spelet, men så stannade
hon.

— Vad är det för en polska, som du spelar? sade hon.
Det finns ju ingen kraft i den.

Spelmannen bytte om melodi. Han försökte med en, som
det var bättre fart i. Jäntan stod lika missnöjd.

— Inte kan jag dansa efter en sådan släppolska, sade hon.

Lars Larsson tog då upp den vildaste låt han kände till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free