Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Blir du inte nöjd med den här, sade han, så får du
kalla hit en spelman, som är bättre än jag.
I detsamma som han sade detta, kände han, att en hand
fattade om hans arm just vid armbågen och började styra
stråken och hjälpa upp farten.
Från fiolen strömmade då en låt, vars like han aldrig
förr hade hört. Den gick i en så rask takt, att han tyckte,
att ett rullande hjul inte skulle ha kunnat följa den.
— Det där kan jag kalla för polskedans! sade jäntan och
började svinga runt.
Men spelmannen såg inte på henne. Han var så förvånad
över den låten han spelade, att han slöt ögonen för att höra
bättre.
När han öppnade dem om en stund, var jäntan borta, men
han undrade inte mycket över detta. Han fortsatte att spela
länge och väl, bara därför att han aldrig förr hade hört
sådant fiolspel.
”Nu kan det väl vara tid att sluta med detta”, tänkte han
till sist och ville lägga ner stråken.
Men stråken fortfor att röra sig. Han kunde inte förmå
den att stanna. Den for fram och tillbaka över strängarna
och ryckte handen och armen med sig. Och den handen,
som höll om fiolhalsen och fingrade på strängarna, kunde
inte heller komma lös.
Då trängde kallsvett fram på Lars Larssons panna, och
han blev rädd på allvar.
”Hur ska detta sluta? Ska jag sitta här och spela till
domedag?” frågade han sig i förtvivlan.
Stråken jagade i väg och trollade fram den ena låten efter
den andra. Ständigt var det något nytt och så vackert, att
den stackars spelmannen måste förstå hur litet hans egen
konst var värd. Och detta var det, som pinade honom värre
än tröttheten.
”Han, som spelar på min fiol, han förstår konsten. Men
jag har i alla mina dar ingenting annat varit än en
stympare. Nu först får jag lära mig hur musik ska låta.”
För ett par ögonblick kunde han bli så hänförd av
musiken, att han glömde sitt olycksöde. Men så kände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
