Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sägen från Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämte de bedjandes dova viskningar och enformiga rörelser
vaggade mig in i ett slags domning. Jag kunde inte låta bli
att sluta ögonen, där jag stod lutad mot en pelare. Strax
kom en sömn eller rättare en bedövning över mig. Den
varade troligen inte längre än en minut, men under den
tiden var jag alldeles borta ur verkligheten. Under denna
dvala såg jag alltjämt Sofiamoskén framför mig och alla
de bedjande människorna, men nu märkte jag, vad jag förut
inte hade sett, att uppe under kupolen fanns
byggnadsställningar och att på dessa stod några arbetare, som var
försedda med borstar och färgburkar.
— Säg honom nu, fortfor den berättande, om han inte
redan vet det, att Sofiamoskén en gång har varit en kristen
kyrka och att dess valv och kupol är betäckta med heliga
kristna mosaikbilder, fastän turkarna har målat över alla
dessa bilder med en enkel gul färg! Och nu i drömmen
föreföll det mig, som om den gula färgen hade fallit bort på
ett par ställen, och att målare hade klättrat upp på
ställningarna för att upphjälpa målningen. Men se, när en av
dem lyfte sin borste för att fylla i färgen, flagnade i stället
ett stort stycke bort, och genast såg jag där bakom träda
fram en skön bild av Kristus. Målaren sträckte på nytt upp
sin arm för att måla över bilden, men armen tycktes
förlamad och maktlös sjunka ner inför det härliga ansiktet.
På samma gång föll färgen bort från hela kupolen, och
Kristus syntes där i all sin härlighet mittibland änglar och
himmelska härskaror. Då gav målaren till ett utrop, och
alla de bedjande nere på moskéns golv lyfte sina huvuden.
Och när de såg himmelens härskaror, omgivande frälsaren,
höjde de ett rop av hänryckning, och alla sträckte sina
händer uppåt. Men när jag såg denna hänförelse, greps
också jag av en så mäktig rörelse, att jag ögonblickligen
vaknade. Då var allt sig likt. Takets mosaikbilder var dolda
under den gula färgen, och de bedjande fortfor alltjämt att
anropa Allah.
När dragomanen hade översatt detta, öppnade Mesullam
ett öga och betraktade främlingen. Han såg en man, som han
tyckte likna alla andra västerlänningar, som vandrade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
