Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför påven blev så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan satt hemma och ruvade över sin olycka. Men hennes
mor stod kvar på gatan och mumlade för sig själv:
— Det går inte an, att han dör. Det går verkligen inte an,
att han dör.
Hon gick in i den första kyrka hon såg. Där inne lade
hon sig på knä och bad för påvens liv.
När hon reste sig upp för att vandra därifrån, kom hon
att fästa sina ögon på en liten votivtavla, som hängde
på väggen alldeles ovanför hennes huvud. Den föreställde
döden, som sträckte ut ett fruktansvärt tveeggat svärd för
att hugga ner en ung flicka, medan hennes gamla mor
ställde sig i vägen för honom och förgäves sökte motta
hugget i dotterns ställe.
Hon stod länge begrundande framför tavlan.
— Herr Död är en noggrann räknemästare, sade hon.
Man har aldrig hört, att han har gått in på att byta ut en
ung mot en gammal. Kanske han skulle vara mindre
omedgörlig, om man föresloge honom att byta ut en gammal mot
en ung.
Hon påminde sig sonens ord, att han skulle vilja dö i
påvens ställe, och en rysning genomilade henne. Tänk, om
döden skulle ta honom på orden!
— Nej, nej, herr Död! viskade hon. Du får inte tro
honom. Du förstår väl, att han inte menade vad han sa.
Han vill nog leva. Han vill inte gå bort från sin gamla mor,
som älskar honom.
För första gången genomfors hon nu av den tanken, att
om någon skulle offra sig för påven, vore det dock bättre,
att hon gjorde det, hon, som redan var gammal och hade
levat livet.
När hon lämnade kyrkan, kom hon i sällskap med några
nunnor av ett mycket vördnadsvärt utseende, som var hemma
i norra delen av landet. De hade rest ner till Rom för att
utbe sig en smula understöd från den påvliga kassan.
— Vi är verkligen i det allra största behov av hjälp, sade
de till den gamla Concenza. Föreställ er, att vårt kloster var
så gammalt och skröpligt, att det blåste omkull under den
svåra stormen förra vintern! Vad det är för en olycka, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
