Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför påven blev så gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påven är sjuk! Vi kan ju inte få frambära våra bekymmer
för honom. Om han skulle dö, måste vi resa hem med
oförrättat ärende. Vem kan veta om hans efterträdare blir en
sådan man, att han bryr sig om att bistå fattiga nunnor?
Det tycktes, som om alla människor upptogs av samma
tankar. Det var mycket lätt att komma i samspråk med vem
som helst. Var och en var glad att få ge uttryck åt sina
bekymmer. Alla, som signora Concenza närmade sig, lät
henne veta, att påvens död för dem skulle vara en förfärlig
olycka.
Och den gamla kvinnan upprepade gång på gång för sig
själv:
— Det är sant. Min son har rätt. Det går verkligen inte
an, att påven dör.
En sjuksköterska stod mitt i en skara människor och talade
mycket högt. Hon var så upprörd, att tårarna strömmade
utför hennes kinder. Hon berättade, att hon för fem år sedan
hade blivit befalld att fara ut och tjänstgöra vid ett
spetälskehospital, som låg på en fjärran ö långt borta på andra sidan
av jordklotet. Hon hade naturligtvis måst lyda, men det hade
skett motvilligt. Hon hade känt en förfärlig fruktan för
uppdraget. Men innan hon hade rest, hade hon blivit mottagen
av påven, han hade gett henne en särskild välsignelse, och
han hade bestämt lovat henne, att om hon komme tillbaka
levande, skulle hon få företräde hos honom än en gång.
Och det var på detta hon hade levat under de fem år hon
hade varit borta, bara på hoppet att få se den helige fadern
en gång till i livet. Det hade hjälpt henne att gå igenom
allt det förfärliga. Och nu, när hon äntligen hade fått komma
hem, möttes hon av underrättelsen, att han låg på
dödsbädden! Hon fick inte så mycket som se honom.
Hon var alldeles förtvivlad, och den gamla Concenza blev
mycket rörd. ”Det vore verkligen en alltför stor sorg för
alla människor, om påven doge”, tänkte hon, när hon
vandrade vidare framåt gatan.
När hon såg, att många av de förbigående såg alldeles
förgråtna ut, tänkte hon med stort välbehag på vilken lycka
det skulle vara att se allas glädje, om påven bleve återställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
