- Project Runeberg -  En saga om en saga /
145

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballongen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kort blev nästan förfallen. Han blev så småningom en helt
annan människa än förut. Han var inte längre älskvärd och
intagande, utan hård och elak. Och största olyckan var, att
han fattade ett förfärligt hat till sin hustru och plågade
henne på alla möjliga sätt, både när han var drucken och
när han inte var det.

Gossarna har alltså inte haft något gott hem, och deras
barndom skulle ha varit mycket olycklig, om de inte hade
kommit att skapa sig en liten värld för sig själva, full av
maskinmodeller, upptäcktsplaner och äventyrsböcker. Den
enda, som någon gång har fått kasta en blick in i denna
värld, är mor. Far har inte en gång en aning om att den
finns till, och han kan heller inte tala med gossarna om
något, som intresserar dem. Han stör dem gång på gång
genom att fråga om de inte tycker, att det är roligt att få
se Stockholm, om de inte är glada att vara ute och resa
med far och annat i den vägen, som de besvarar mycket
kortfattat för att ögonblickligen dyka ner i boken igen. Far
fortsätter i alla fall att fråga. Han tror, att gossarna är
mycket förtjusta över hans älskvärdhet, fastän de är för
blyga att visa det.

”De har varit för länge under kjortelvälde”, tänker han.
”De har blivit rädda och pjunkiga. Det ska bli andra tag
i dem nu, när jag tar hand om dem.”

Men far misstar sig. Att gossarna svarar honom så kort,
beror inte därpå, att de är blyga, utan betyder bara, att de
är väluppfostrade och inte vill såra honom. Om det inte vore
så, skulle de svara på helt annat sätt. ”Varför skulle vi
tycka, att det är roligt att vara ute och resa med far?”
skulle de då säga. ”tror nog, att han är något märkvärdigt,
men vi ser ju, att han bara är en förfallen stackare.
Och varför skulle vi vara glada att få se Stockholm? Vi
förstår mycket väl, att det inte är för vår skull, som far
har tagit oss med sig, utan bara för att göra mor ledsen.”

Det vore nog klokare, om far läte gossarna läsa utan att
störa dem. De är sorgsna och ängsliga, och det retar dem,
att han är i gott humör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:07:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sagasaga/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free