Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Luftballongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middagsmaten och duka bordet. Och vid det laget är
gossarna och far riktigt goda vänner till deras stora och
ömsesidiga förvåning.
*
Klockan är elva på kvällen, och far går raglande framåt
gatan. De små gossarna går på ömse sidor om honom. De
har varit ute och sökt upp honom i ett av hans tillhåll, och
där har de ställt sig rätt innanför dörren utan att säga något.
Far satt ensam vid ett bord med en stor, mörk toddy framför
sig och lyssnade till en damorkester, som spelade längst
framme i rummet. Om en stund har han motvilligt rest sig
och gått bort till gossarna.
— Vad är det? frågade han. Varför kommer ni hit?
— Far skulle ju komma hem, säger gossarna. Det är den
femte december. Far hade ju lovat — — —
Far har då påmint sig, att Lennart hade anförtrott honom,
att det var Hugos födelsedag och att han hade lovat att
komma hem i tid. Men detta hade han alldeles glömt. Hugo
väntade nog en födelsedagspresent av honom, men han hade
inte kommit ihåg att skaffa någon.
I alla fall har han följt med gossarna och vandrar framåt,
missnöjd både med dem och med sig själv. När han kommer
hem, står födelsedagsbordet dukat. Gossarna har velat ställa
till kalas. Lennart har gräddat plättar, som nu är flera
timmar gamla och ser ut som skinnlappar. De har fått lite
pengar ifrån mor, och för dessa har de skaffat nötter,
mandlar och en butelj sockerdricka.
All denna härlighet har de inte velat njuta av ensamma,
utan har suttit och väntat, att far skulle komma hem och
dela den med dem. Sedan de nu har blivit vänner med far,
kan de inte fira en så stor högtidlighet utan honom. Far
förstår alltihop. Det smickrar honom att vara efterlängtad,
och i tämligen gott lynne slår han sig ner vid bordet. Men
halvfull, som han är, snavar han, i detsamma han vill ta
plats, griper tag i bordduken, faller och drar ner allt det
uppdukade på golvet. När han reser sig, ser han hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0158.html
