- Project Runeberg -  En saga om en saga /
159

(1908) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballongen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sockerdrickan flödar ut över golvet och att sylt och plättar ligger
kringströdda bland porslinsskärvor och krossat glas.

Far kastar en blick på gossarnas långa ansikten, svär till,
rusar på dörren och kommer inte tillbaka hem förrän fram
emot morgonen.

*



En förmiddag i februari kommer gossarna gående framåt
gatan med skridskor hängande över axeln. De är sig inte
riktigt lika. De har blivit magra och bleka och ser ovårdade
och slarviga ut. Deras hår är oklippt, de är inte väl tvättade,
och det finns hål på både strumpor och skor. När de talar
med varandra, begagnar de sig av en massa gatpojksuttryck,
och det är inte utan, att en och annan svordom kommer
över deras läppar.

Det har skett ett omslag med gossarna, och detta tog sin
början den kvällen, då far glömde att komma hem och fira
Hugos födelsedag. Det var, som om de ända dittills hade
hållits uppe av hoppet, att det skulle ske en snar ändring
i deras öde. Den första tiden hade de gjort sig räkning på att
far snart skulle tröttna vid dem och sända hem dem. Sedan
hade de inbillat sig, att far skulle komma att tycka om dem,
att han skulle sluta att dricka för deras skull. Ja, de hade
tänkt sig, att mor och han skulle bli försonade och att de
alla skulle bli lyckliga. Men den där kvällen fick de klart
för sig, att far var omöjlig. Han kunde inte älska något
annat än supandet. Även om han en stund var snäll emot
dem, brydde han sig inte om dem på allvar.

Det föll tung hopplöshet över gossarna. Ingenting skulle
förändras för dem. De skulle aldrig komma ifrån far. De
kände det, som om de vore dömda att sitta instängda i ett
mörkt fängelse hela livet igenom.

Inte en gång deras stora planer kunde trösta dem. Så som
de satt här fastbundna, kunde dessa aldrig komma till
utförande. Tänk bara, att de inte fick lära sig något! De
kände tillräckligt mycket av de stora männens historia för
att veta, att den, som vill åstadkomma något märkligt, främst
av allt behöver kunskaper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:07:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sagasaga/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free