- Project Runeberg -  Sagerska målet /
9

(1848) [MARC] Author: Sophie L. Sager
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något generad af min enkla paryr och sade till mig: ”här
får man låf vara grann, här i Stockholm se de blott på
kläderne; det gör detsamma hurudan man är om man är
grann så är man ansedd”; men jag svarade att blott man är
snygg går det an, jag tänker ej att väcka anseende genom
min toilette och ej med något annat; man bör ej fästa sig
blott vid det yttre, det inre värdet är mer, ”ty ofta
purpurns glans, det värsta hjerta gömmer”. Den flickan var
en bland gracerna hos fru D—m ; henne behöfde hon ej
bjuda likör som hon bjöd mig, i stället för bränvin, nog
kunde jag smaka likör utan för vana, för att ej allt för
myckel stöta mig med henne, då jag ej ville ha bränvin,
som måtte vara vanligt för sådana fruntimmer här. — Hon
skämdes ej för att taga en käpp af kunderna, som de
lemnat i mitt rum vid fönstret där jag satt, och ville slå mig
för det jag öppnat fönstret der, och satt och lekte med en
kattunge på gården, — hade det varit en af hennes kunder
jag lekt med i stället för en kattunge så hade hon väl ej
velat vara profors, och sagt att det ej passar sig, då jag
sade till en, som satt vid ett annat fönster åt gården och
låtsade släppa ner en katt, gör det ej, han slår sig, det var
ej någon af fru D—ms kunder, men jag aktade mig nog
för henne och sprang ut till de andra, då hon ville slå mig,
som ej förtjent det, och sade att jag beklagar den man, som
fått en sådan qvinna. Dessa ord grep henne, som jag tror
var lite — — ; hon sade ”att hon skulle vara som mor för
mig, och att hon har rättighet att slå mig”, som hennes
stackars ungar utan reson, men jag svarade att jag ej ville
ha en sådan mor, och att jag ej tar stryk af henne, och
att jag ej vill uppföra mig så att jag förtjenar något straff!
Jag gick ut emellanåt, jag kunde ej trifvas hos en sådan —
det tyckte hon mycke illa om, men det var ej sagt att jag
skulle gå inne och passa på hennes kunder, jag har ej fått
någon krogbildning som hon, det var ackorderat hos henne
för mig på en månad. Det kan hvar och en bättre finna,
att jag ej kunde bo der, derföre tröstade jag henne,
med att hon ej alltid behöfver ha ondt af mig, och att det
finnes väl flera ställen här att bo på. Då blef hon ännu
mer ond, och sade att hon ej har ämnat ligga i förskott en
hel månad för mig, ehuruväl hon åtagit sig det, och
behöfde ej tvifla på betalning, då det var en så rik och
ansedd man som min slägting, som skulle betala för mig; men
hon sade sen till mig att hon ej ligger i förskott mer än
en vecka, och att jag får flytta hvart jag vill. Jag kunde
då som främling ej veta hvar jag skulle bo i hast, till slut
tog hon och gömde min hatt, hon var så dum och tänkte;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:30:34 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagermal/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free