Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan fortsatte vi vår promenad hem; han frågade om jag
ville bli hos mamsellen om natten, men jag sade att jag går
hem, efter som jag ej skulle bli der mer än den natten,
och att jag ej lagt ner mina saker. Då bad de mig komma
tidigt den andra dagen, som jag gjorde; de bad mig att
ej vara ledsen, och voro mycket goda emot mig; jag tackade
Gud att jag var kommen väl ifrån krogen, ej anade jag
att just nu vara kommen i striden. Om ett par dar kom
min förra värdinna dit, men jag ville ej se henne, som ljög
på mig och min slägting etc. Då försvarade han och
mamsellen mig och fru D- gick qvitterad. Om aftonen gick
han till fru D— (ni förstår väl hvilken maskulin jag
menar) jag vill ej gerna nämna hans namn, men det skall bli
se’n. — Då hade Dillströms talt mycket illa om mig, sade
han när han kom hem, och de hade sagt, att om jag ej
kom hem till dem, så skulle de skicka Polisen efter mig,
hvilket han sade mig ej skall ske; de bad honom att han
skulle ljuga för mig och säga att det kommit ett bref dit
till mig från min slägting med pengar uti; det ljög fru
D— för att narra dit mig, men jag låter ej penningar
narra mig så lätt i fara, som hon trodde; hon hade velat
stänga in mig, sade han att hon hade sagt, men då han förstod
hennes elaka plan, ville han ej tala om det för mig genast,
ty han ville ej att jag skulle gå dit, som jag också inte
hade gjordt om han genast talt om det för mig. Jag var nog
förskrämd för henne. Han talte om det sen för mig, och
sade att han var för god att bära hennes kroglögner, men
kanske att han sjelf ljög detta så väl som allt annat han
ljugit sen (om mig). Jag har hört af en hederlig man att
han har betalt några Rdr till en Bränvinsadvokat, för det
han skulle införa några lögner om mig i Tidningarne —
som skulle tjena honom till ursäkt. Derför skall jag nu
helt och hållet förklara allt hvad jag mins, men jag
behöfver ej dikta, jag vill skrifva sanning, mitt minne
Gudskelof sviker mig ej, han är förut illa känd i Polisen och ej trodd,
hvilket ingen hederlig menniska gör; om han hade någon
hederskänsla så borde han blygas, men det har han ej, ty
då hade han ej uppfört sig så, som han gjort. Han sade
att Fru D— sagt, att jag gått mycke långt, hvilket var
osanning; han kallade mig för landstrykerska derför; då
hade väl jag ej haft så vackert bevis, som jag hade, om jag
varit det, dessutom har jag aldrig varit längre än hit, och
då jag reste från min Moster, Prostinnan R—g i Varberg,
då hon tog plats för mig i Diligensen, som går emellan
Helsingborg och Stockholm; der var ej annat än bättre
Passagerare, och dessutom är det ej ovanligt för bättre folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
