Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade sig fruktlösa, fattade min hustru det beslutet att
inlåsa hennes hatt och kappa. Allt var dock fruktlöst. Hon
fortsatte promenaderna, utan allt återhåll, oaktadt min
hustru tätt och ofta sökte göra henne uppmärksam på det
opassande häruti. Hennes begrepp om anständighetens bud
visade sig derunder till den grad förvillade, att hon mer än
en gång öppet förklarade, det hon icke kunde se något
hinder möta för henne, att göra sällskap med hvilken karl som
helst, den hon träffade på gatan. Då min hustru lät henne
veta, att med ett sådant uppförande vart hus måste
tillstängas för henne, samt söka göra för henne tydligt, att om
så skedde, hon väl ej hade någon annan tillflykt öfrig,
svarade hon helt tvert, att hon när som helst kunde få flytta
till en magister, den der hon uppgaf heta ”Flackvood”,
som hade två rum, af hvilka hon hade tillstånd, att när
hon ville, disponera det yttre, och i sällskap med hvilken
person hon äfven mycket funderade på en Upsalaresa.
Inseende allt det obehag, hvari vi genom detta Sagers
uppförande kunde iråka, beslöto vi, att, så fort möjligt var,
göra oss henne qvitt, och sända henne åter till Jönköping.
En middag, sedan min hustru beslutat att derom
underrätta henne, hördes hennes röst från rummet intill det der
min hustru vistades, Hon hörde flickan då med en annan
person tala om theatern, och att hon gerna önskade gå på
aftonens spektakel, men saknade medel dertill. Troende att
det var någon af husets bekanta, med hvilken hon
samtalade, begaf sig min hustru in i rummet, men huru förvånad
blef hon ej, då hon vid sitt inträde i rummet invid Sagers
sida fann en ung elegant herre, den der Sager genast
presenterade för en baron Falkenberg. Min hustrus
bestörtning öfver det oväntade mötet gjorde att hon temligen
häftigt underrättade kavaljeren, det vår bostad icke kunde
upplåtas till några förtroliga möten emellan honom och Sager,
hvarefter han äfven aflägsnade sig. Då min hustru derefter
strängeligen förhöll Sager hennes oskickliga beteende och
delgaf henne vårt fattade beslut, att återsända henne till
Jönköping, framkom hon såsom vanligt med näsvisa svar,
och hvad Jönköpingsresan beträffar lät hon mycket positivt
förstå: ”det blir ej af!” Hon var borta på aftonen, efter
hvad vi sedan fått spörja, verkligen på spektaklet, derifrån
hon sent hemkom med klädningen sönderrifven och håret
utslaget. Efter detta kan en hvar finna hvad ”oskulden" i
sjelfva verket är för slags subjekt. Och för att vidare
visa, huru med denna rubbade sinnesförfattning äfven är
sammanparad den största elakhet, kan anföras, att, vid hennes
klagomål deröfver att min hustru insläppt folk i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
