Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINOEN
II
mening. Inom sig var hon äfven tills vidare
ganska belåten: det var nu åtminstone
undan-stökadt, det mest vanskliga — inledningen, den
första, antydande signalen till förhandling. Resten
oroade henne mindre. Småfiickorna hade
omedvetet biträdt såsom dämpare, förmedlare; det var
inte första gången.
— Har du tändstickor ? frågade frun utifrån
hallen; hon hade hört hans cigarrfodral knäppa.
— Ja, tack! kom det litet doft. Strax
därefter sutto de på tu man hand, i hvar sin
förträffliga hvilstol. Nu var hon lugn för att Sam
skulle ta upp tråden själfmant. Så blef det.
— Du råkade bevittna afslutningen på ett
uppträde — hm — mellan mig och Bodell. Det
måtte ju ha tagit sig illa ut.
— Nå, det var bara jag som såg det — jag
och Mohren. Mohren, hopnystad i sin bastkorg
vid spiseln, spetsade öronen och riktade sina
jetblanka små ögon mot matmors, hvilka dock
förblefvo sänkta — som öfver ett leende. Hon
sporde:
— Hvad hade han gjort? Tonen angaf, att
makens öfverilning otvifvelaktigt måtte haft högst
afsevärd anledning.
— Jo, kan du tänka dig — det är det här
välsignade föredraget — i föreläsningsföreningen,
du vet? Ja, härom kvällen.
— Hm — ja, något om strafflagstiftning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
