Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SKYDDSLINOEN
förstå, att man borde i all stillhet hålla sig beredd
på öfverrumpling. — Kamrerns trumpetfanfar till
röst fortsatte: — Så kysser hvarje herre den
dam, han helst vill kyssa — och när jag
räknat till tio, skall allt vara klart! Ingen skolkar!
Verkan af dessa ord var obeskriflig; ett
anskri från damerna, ett gapskratt från herrarna
— bådadera som för ett trollslag kväfda, då allt
ljus släcktes och det utlofvade mörkret slog ut
vingarna öfver de närvarande. Under ytterst
obestämbara små ljud, hviskningar, fnissanden,
andelätta steg på fina tåspetsar, frasanden af
släp, en och annan förrädisk knarrning från en
stol, o. s. v., försiggick mysteriet, som på en
slyngels order för en snabb stund förvandlade
dessa ärbara kalasgäster till — själfsvåldiga barn.
Allt medan anstiftarens triumferande röst
räknade: en, två, tre, fyra — och plötsligt
förstummades. Ingen tycktes märka det, ingen kräfde
räknandets omedelbara fortsättning. Men de
bekämpade skratten blefvo dubbelt menande: —
herregud, också »mammas solsken» tog sin
önskekyss! Gamla värdinnan skrockade till, som
om det varit hon, som fått den. — En dörr
smällde — det var dörren in till konsulinnans
rum, som redan förut stod mörkt. I detsamma
återtogs räkningen i samma takt och när
tiotalet ljöd sprang för ett par hvassa knäppningar
kronornas bländande ljusflöde åter ut öfver det
muntra laget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
