Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
41
svala höstluften; den gaf åt hans ensliga vandring
något af en dröms obestämbara ljufhet. —
Plötsligt befann han sig nedanför villan med
trapp-gaflarna. Ingen ser mig, tänkte han, det är så
mörkt, och träden skymma mig uppifrån
fönstren; de flesta gardinerna äro för resten
nerfällda. Hvilket är nu hennes rum ? Den, som
visste det!
Han vankade länge af och an därnere;
enstaka par skredo förbi ner mot hamnen;
sjömän med glimmande kritpipor och fiskargubbar
i släpande kragstöflar drogo då och då uppåt
staden. Frits märkte dem knappt, hans blick
gled oaflåtligt utmed villans fönsterrader. Då
klingade plötsligt från kyrktornet däruppe bortom
parkerna tio dröjande slag.
Notarien spratt till. Precis som en skolgosse
på olofliga stigar, skolkande, smygande i
mörkret! Hade han inte rätt att tillbringa sin afton
hvar och hur han behagade ? Jo visst. Han
var icke skyldig att sitta hemma hos
häradshöf-dingens, och krypa till kojs en timme efter
middagskaffet och den jolmiga pratstunden vid hallens
spisel. — Men ändå var det, som om något
stuckit till i hans håg vid tanken på fru Elsa.
Hon hade visst redan vant sig vid att ha
honom inburad, snällt och makligt länkad med
huslighetens osynliga kedjor vid en mjuk och
bekväm hvilstol, höra honom jollra
godnattskämt med flickstumporna, se honom retas litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
