Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
SKYDDSLINOEN
säga. det, så som han länge hviskat det inom
sig. Hennes stora, lysande ögon spejade rakt
in i hans, med en undran, som snart smälte
öfver i oskrymtad, men gåtfull ångest. I rösten
fanns dock ingen darrning.
— Jag har inte haft tillfälle att komma förut,
sade hon.
— Nej — det anade jag. Men i kväll visste
jag, alt -.
— Ja, afbröt hon hastigt — jag fick ledigt
för att besöka en väninna, och har gjort det
också. Därför dröjde det. Och jag har inte
stor tid på mig.
— Nej, visst! Så mycket innerligare får jag
lacka er, för att ni ändå kom till sist! utbrast
han.
Hon teg, väntande en förklaring, och gjorde
min af att fortsätta utmed parkens gräns. Han
följde, med hufvudet en smula sänkt ner mot
henne. Efter en kort tystnad, började han tala
på nytt, och i en ny, vädjande ton, som efter
hand blef allt ifrigare.
— Hvarför jag skref till er? undrar ni
naturligtvis. Eller, har ni kanske själf förstått
det? — Jag måste göra det. Vi ha ju sett
hvarandra så flyktigt, och bara talat om oväsentliga
saker. Men vi kände hvarandra från första
stunden, det är min fasta tro. Jag vill bara veta,
om jag ej har rätt. Har jag inte det, fröken ?
— Kanske, om jag förstår, hur ni menar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
