Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
57
— Kära bror, hur kan du bara tänka, att
jag skulle våga och vilja besvära dig med en
sådan bön, om inte saken vore af allra
allvarligaste natur? Flickan är min älskade och skall,
så snart möjligt är, bli min fästmö äfven offentligt.
Lektorn hade stannat vid fönstret, seende ut
i skymningen. Notarien fortfor att tala, viss om
att göra det för öppet öra och öppet hjärta.
— Men hon, liksom jag, lefver för
närvarande under beroende och bundna förhållanden,
som hindra oss att råkas i lugn. Du kan nog
förstå, hur det skall pina oss?
— Ja, och särskildt dig. Jag förstår. Och
är clet, som du säger — och jag tviflar ej på
din uppriktighet — så vill jag blott svara dig,
att ingenting här på jorden synes mig mera på
en gång rörande och vördnadsbjudande än
kärleken — den verkliga kärleken!
Lektorn hade uttalat de sista orden med en
sådan gripande värme, frambristande som
vulkanisk glöd ur lava, att det nu blef notariens
tur att vara förbluffad. Och hans värd tillade i
fast ton:
— För den är jag alltid beredd att böja mig.
— Hvad menar du med den — verkliga
kärleken ? sporde den förälskade varsamt.
Lektorn vände sig om mot honom.
— Jo, Bodell — det är den kärlek, som inte
bara tror och hoppas allt, utan äfven
öfver-skyler och förlåter — allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
