Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
SKYDDSLINOEN
dingen vagnsdörren. — De skulle köpa någon
present åt notarien, som mottagit deras anbud
att fira julen hos dem. Han kunde mycket väl
fått resa till sin morbror öfver helgen, men hade
sagt sig hellre stanna där han var. Och det
förstod Elsa mycket väl: det kunde bli onödigt
besvärligt att dölja förlofningsplanen för den
knarrige, gamle kronofogden, som säkert icke
skulle särdeles lifligt gilla notariens val. Hos
henne, fru Elsa, hade han ju däremot en
bundsförvant, en hemlig, men trofast beskyddarinna.
Den tanken rörde och smickrade henne, och
Sams kulna betänkligheter endast förhöjde hennes
tysta själfbelåtenhet.
— Stackars hjärtan — sade hon inom sig,
till de två älskande, som nu ledo den första
lilla skilsmässans kval — er kärlek kan vara
trygg under mina vingar. —–
Några dagar efter jul fick Frits telegram, att
hans morbror häftigt insjuknat, och önskade se
systersonen hos sig snarast möjligt. Frits blef
utom sig af oro och förargelse: — hela hans
nyårsmöte med Hilma i dennas hem gick så om
intet. Han kunde inte vägra att uppfylla sin
frändes och välgörares begäran — kanske den
sista, han hade att framställa till Frits. Efter
att ha afsändt ett ömt och förbittraclt bref till
Hilma om den ledsamma öfverraskning, som
tvang honom bort, reste han. Kronofogden låg
då redan på sitt yttersta, drabbad af slag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
