Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINGEN
79
andra gängen, hvartill nu kommit någon slags
hjärtreumatism af oberäkneligt farlig art. — Friis
blef arftagare till en gocl liten förmögenhet och
ombesörjde den aflidnes högtidliga begrafning.
Hans rent personliga sorg var helt naturligt icke
mycket bitter, den döde hade i lifstiden städse
hållit alla, ej minst Frits, alldeles utanför sitt
känslolif, om han nu ägt ett sådant: — aldrig
ett loford för ett vackert framsteg, aldrig en
uttalad förlåtelse för ett erkändt felsteg, det var
från tidiga år Frits’ erfarenhet af morbroderns
personliga umgängesregel. — Nu hade han gått
sin väg för alltid, korrekt och iskall i döden
som i lifvet. Frits hade alltså sluppit den korta,
men skarpa tvist, som hans hjärtesak ofelbart
skulle framkallat mellan honom och morbrodern.
Och med detsamma hade han fått till skänks
möjligheten att gifta sig redan som obefordrad
ung notarie, om han så ville. Nog var detta
skäl tillräckligt att känna sig tacksamt glad.
Men under alla de af dödsfallet följande bestyren
och framtidsutsikterna växte med svällande kraft
en nästan sjuklig, skenbart högst ogrundad ängslan
i hans håg, som huggit tag i honom från den
dag, då han, i stället för att ila till fästmöns
famntag, for till morbroderns dödsbädd. Det
var en barnslig, fix idé, att just nu kunde Hilma
ryckas undan honom, just nu, när de skulle
riktigt oupplösligt förenas, vigda redan af moderns
välsignelse. Ty — Hilma hade skrifvit, alt hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
