Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SKYDDSLINGEN
i salongen en stund — hvilken obeskriflig, men
omisskännlig bismak af likaledes löjeblandadt
deltagande hade han ej måst urskilja i både
moderns och sonens älskvärdhet! Ja, folk, som
han icke kände, men på gatan ofta passerade,
tillät sig menande blinkningar och andra obehagliga
miner. Den ende, som bemötte honom med lugn
och orubbligt allvar, det var Hetman, den gode,
hederlige vännen. Men han tycktes däremot söka
draga sig försynt och varsamt undan Frits,
ungefär som han trott sig störa ljufva drömmerier.
Kanske fruktade han att på något sätt bli använd
som rådgifvare. Att han i sitt stilla sinne lifligt
undrade, hur den älsskogssaga, hvars upprinnelse
han passivt varit med om att värna, nu på egen
hand fortskridit, det tog Frits för gifvet, och
han kände sig skyldig vännen en förklaring. Men
framför allt måste han ha slutgiltig klarhet för
egen räkning. — Så skref han till Hilma och
bad henne komma dit till staden igen, om också
endast för en dag. Han kunde icke längre vara
utan henne; det fick bli slut med hemlighetsmakeriet.
— Hilmas svar kom med omgående, att han
skulle vänta henne på angifven tid en afton
bakom musikpaviljongen borta i strandparken.
— — — Frits blef stormande glad. Befrielsen
nalkades med iltåget, som förde henne till hans
möte. Han skrattade godt i mjugg åt hennes
korta bret och den nu så onödiga bestämmelsen
om undangömd mötesplats: det var ett litet drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
