Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 SKYDDSLINOEN
— Hvad för slag, älskling? — — Han böjde
sig ner mot henne och tvang med mildt våld
hennes ansikte upp mot hans.
Hon mötte hans blick, klart och öppet, och
då såg han i hennes härliga ögon en smärta,
som förfärade honom. Hon fortfor, häftigt
bleknande, men med onaturligt behärskad röst:
— Hör på mig, medan jag kan tala — bad
hon. — Jag har ständigt velat, att jag måste
säga dig sanningen. Men det dröjde länge, innan
jag–trodde mig 0111 att kunna det. När nu
din morbror dog just då vi tänkt mötas hemma
— så blef jag nästan glad–ja, glad på ett
sätt, ty jag fick andrum, tid att öfverlänka allt
och fatta mitt beslut.
— Hilma, du får icke plåga mig nu! Det
är hjärtlöst — om clu visste, hur jag —.
— Frits! Tvinga mig till hvad som helst,
säg precis hvad du vill sedan — men hör på
nu, det tigger jag dig om! Hon hade börjat
darra, och han kände det, gripen af en ångest,
som isade hans blod och förlamade hans tanke.
Hilma fortfor:
— Allting vet du, tacka för det — hvarför
clet — hvarför skulle jag inte vara uppriktig
mot dig! Men en sak vet du inte — ännu. Nu
får jag inte dölja den längre: — du är ej den
förste, jag haft till vän. Jag menar — — —
Han afbröt henne nästan hotfullt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
