Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
SKYDDSLINGEN
— Men du har aldrig älskat någon så som
mig, Hilma ?
— Nej, det är nog så sant, Frits — ingen
så, på det sättet, därför att ingen varit sådan
som du mot mig, och för mig. Men — det
gräsliga är, att jag inte mer kunde tro, att en
sådan som du fanns till — — och, eller
åtminstone inte, att han skulle kunna älska mig
och göra mig till sin hustru. Jag tog inte emot
rakt hvad som helst — isynnerhet inte något,
som erbjöds i falskhet. Men en man kom i min
väg — alldeles utan omsvep och hyckleri lät
han mig förstå, hvad han ville. Jag afskyr
honom inte — jag känner ingenting för hans
räkning, bara leda och förtviflan öfver mig själf.
— Han fick alltså — hvad han ville?
Frits talade som en automat, nästan
klanglöst. Hilma sänkte hufvudet i sina händer,
mumlande som i bön, i hopplös bön.
— Ja, det gick så — och det vet du — nu.
Bedraga dig kan jag inte, Frits — och inte
heller be dig förlåta mig, ty det skedde innan
jag sett dig — och min ånger ändrar ingenting.
Frits stod länge i förstenad tystnad. Hilma
störde den ej, men hon tyckte sig frysa till is
alltigenom, helt in till hjärtat. Och dock bröt
en låga af skam genom henne, hettande som
feber, när han slutligen sporde, ändå mera
dämpadt:
— Hvem var han ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
