Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Det var några dagar efter bekännelsen och
brytningen. — I häradshöfdingen trädgård
fördes ett vildt lefverne. Småflickorna bekrigade
sin mamma med snöbollar, de kunde inte krama
dem värst hårda, men sprungo tätt inpå fienden
med händerna fulla, och öfverröste henne, så att
hon stod där bländad och hvitpudrad
frånpäls-hättan till klänningsfållen. Mohren, som inte
visste, till hvems parti han borde höra, rusade
af och an emellan dem. Elsas välvilliga
klagorop, barnens hänsynslösa jubel och den lille
lerrierns vanvettiga bjäffande hopsmälte till ett
smittande muntert oväsen, som borde lockat den
allra sorgsnaste att le.
Men Frits, som kom uppför allén hem till
lunchen, och på långt håll hört det glada larmet,
kände stor lust att vika af en sidogång och
smyga in bakvägen från gafveln. — De små hade
märkt en plötslig skiftning i moderns
röd-blossande ansikte, vände sig om och upptäckte
notarien. Lilla Mary gaf till ett stridstjut: —
Nu ska’ farbror få! — Och med en väldig
snömuff i famnen hoppade hon Frits till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
