Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINGEN
91
af den, som hade nyckeln till hans karaktär.
Och den hade hon. Därom tviflade hon ej. —
Nu stack där likväl ur hans mörka blick ett
stelt och ishvasst något — som nästan liknade
hat. Han tycktes verkligen ha en mycket grym
hemlighet att bära sedan några dagar, eftersom
han, den lyckligt förälskade unge framtidsmannen,
så full af fladdrande lifslust, af jagande begär,
med ens förvandlats till en stum och kall vå’nad
af sig själf. — Elsa kunde ej för sig själf
förneka, att han ingaf henne en slags skräck, och
clet retade henne. Stolt var han visserligen,
menade hon, och clet med all rätt, men också
vek — just clen blandningen var det, som tjusat
henne och lärt henne att i rätta stunden vinna
honom med rätta ordet. Att hans hjärtesak var
orsaken till clen nya förvandlingen, tog hon för
gifvet. — I sin mildaste ton frågade hon:
— Hur är det, har det kommit en fnurra
på (råden ?
Frits tvärstannade. Hans svarta, täla
ögonbryn drogos hop och kring munnen skärptes en
bitter fåra, som plötsligt ristats i hans friska
kinder. Hest, men skenbart lugnt svarade han:
— Tråden — är brusten, för alltid.
Elsa förstod, hvad han menade, men icke,
hur det kommit därhän. Denna svärmiskt
flammande kärlek, som han biktat för henne,
och som hon tagit i sitt skydd — hvad hade
kunnat släcka den ? Det måste vara ett dår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
