Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 SKYDDSLINOEN
Frits önskade sig en sjukdom, som skulle
tvingat honom till overksamhet, framför allt
beröfvat honom minnet och eftertanken. Men
han fick vackert hålla ’sig på fötter och låta
fruktlös ånger och hopplöst själfursäktande täfla
om makten öfver hans arma, svidande hjärta. —
Till fröken Dagborg afsände han efter en veckas
grubbel följande rader:
»Hilma!
Var god som alltid förut mot mig och läs
detta utan fruktan; jag begär icke något svar. —
Sök förlåta mig, att jag är den jag är! Du
kunde inte veta det. Hur det skulle sluta, menar
jag. — Men gör clet nu icke värre för dig
än som oundgängligt är, för min skull, Hilma!
Säg till din mor, hvad jag säger till dem, som
här känna till det gångna, att jag lofvat min
morbror fore hans död att gifta mig med en
rik flicka. Det låter så antagligt — en afliden
välgörares sista vilja måste ju en anständig
fosterson och arftagare följa!
Jag önskar dig allt godt, jag tänker allt
godt om dig. Farväl!
Frits.»
Med en lindrig lättnad mottog han kort därpå
ett litet gammaldags förbannelsebref från Hilmas
mor, hvari clen stackars köpmansänkan
öppenhjärtigt sade honom, hvad han i hennes ögon
var värcl. Han, som lockat och narrat hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
