Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SKYDDSLINOEN
dotter, beröfvat henne en utmärkt plats och
fläckat hennes rena anseende. Men svek och
grymhet mot faderlösa skall icke lämnas ostraffadt,
slöt den vredgade gamla, utan hämnden var
Herrens, deras trofasta fader i evighetens
evighet.
Det kan vara bältre att dömas ohörd, tänkte
Friis undergifvet, än att nödgas föra sin talan.
Och hade han felat, nog fick han också lida: —
förödmjukelsen och öfvergifvenheten, liksom hon,
och de oinvigdas stränga, blinda dom därtill;
den slapp dock hon.
* *
Elsas svärmor hade kommit på sitt
regelbundna vårbesök hos sonen. Den gamla damen
dyrkade sin Sam, ända till tokeri, och hyste
oresonlig svartsjuka mot Elsa, men äfven misstro
för Sams räkning mot Elsas pålitlighet såsom
hustru.
Notarien Bodell väckte från första ögonblicket
dessa sjukliga funderingar till nytt lif. Och just
i dessa dagar, då en viss, besvärande kyla rådde
mellan frun i huset och den unge inhysingen,
kände de sig, båda, ytterligt pinsamt värnlösa
mot änkefru Frises onödigt lurande
detektiv-blickar. Hade allt varit som förr, skulle de med
ömsesidigt samförstånd och oskyldig humor
afväpnat hvarje beskäftig misstanke. Nu blef
stämningen i det eljest så trefna hemmet alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
