Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 SKYDDSLINOEN
lektorn och återvände till skrifbordet, där han
ordnade några pappersbuntar och ställde fram
whisky. Hela hans uppträdande föreföll så
fullkomligt lugnt, som hade han inte ringaste fråga,
än mindre någon förebråelse att rikta till sin
vän — som han icke fått byta ord med på
månader.
— Tack för ditt kort, broder! — sade Frits
dämpadt; Hetman hade med ett par rader
beklagat hans förlust af morbrodern. Lektorn
nickade tyst och serverade en grogg.
— Jag borde kanske inte bjuda sprit —
skämtade han saktmodigt — ty nu om dagarna
hålles bara nykterhetspredikningar i
föreläsningsföreningen. Får man aldrig höra dig mer —
för ombytes skull ?
Han klingade leende mot vännens glas. Frits
måste le tillbaka.
— A — jo, kanske. Hvad säger du om en
betraktelse öfver kärlekens villkorlighet?
Lektorn lät höra ett doft, hickande skratt, som
för att antyda, alt han förstod ett godt skämt.
— Jaså, moralfilosofi — af en lagkarl? Ja,
nog vore det pikant. — Och ämnet kan komma
att angå oss litet hvar..
— Kanske — sade Frits ofrivilligt allvarsam.
— Men enligt min definition — tillade lektorn,
äfven han åter eftertänksamt lågmäld — är
kärleken ovillkorlig och absolut, jag menar, den
verkliga kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
